Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Stiernhielm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vad Gerusalemme liberata icke varit — en allegori.
336
denna teori torde icke kunna
Verelius hälsade honom icke
Dantes dikter äro djupsinniga allegorier, Petrarca förfäktade ivrigt
det antika eposets allegoriska innebörd, och gentemot sina veder-
sakare ansåg sig Tasso bäst kunna försvara sin Gerusalemme libe-
rata med att i en avhandling söka bevisa, att det hela endast varit
en allegori. Spenser tog steget fullt ut, och hans Fairy Queen är
verkligen —
Diktens syfte — säger han — är att genom en dygdefylld lära ut-
bilda en ädling, och för att göra framställningen mera påtaglig och
behaglig har jag inlagt den i en historisk fiktion. »Häruti — fort-
sätter han —- har jag följt alla de antika epikerna, först Homeros,
som i Agamemnon och Ulysses personifierade en god styresman och
en dygdig man, den ene i sin Ilias, den andra i Odysseis, vidare
Vergilius, som avsåg detsamma med Æneas .. . För några kan detta
synas mindre tilltalande, vilka föredraga en nyttig lära, enkelt fram-
ställd genom en följd av nakna föreskrifter, framför en på detta
dunkla sätt höljd i allegorisk förklädnad.» Men tiden fordrade en
dylik behagfull dräkt för lärosatsen.
Inom den franska litteraturen, med vilken Tassos Discorsi inför-
livades 1638, väckte denna lära livlig anklang, och i Le Bossus sa
beundrade poetik definierades epopéen såsom »un discours invente
avec art pour former les mœurs par des instructions déguisées sous
des allégories d’une action importante qui est racontée en vers
d’une manière vraisemblable, divertissante et merveilleuse». Men ett
bättre exempel på ett epos enligt
tänkas än Stiernhielms Hercules, och
utan skäl som den »svenske Maro».
Redan formen var fullkomligt ny
Stiernhielm hade här upptagit det antika eposets stolta versmått,
han hade lyckats böja det oövade svenska språket in under hexa-
meterns lagar, och utan föregångare hade han skapat en episk stil-
Ett antikt epos kunna vi nu ej kalla hans lärodikt, även om vi
se bort från senrenässansens förblandning av epos och didaktiskt
poem. Stiernhielm såg antiken med sin tids ögon. Liksom neder-
ländarna fäste han sig i främsta rummet vid klarheten, även om
han mer än dessa — inom dikten — hade sinne för den plastiska
åskådligheten. Hans språk med dess omständligt genomförda bilder
är mejslat efter de klassiska epikernas förebild, men hans uppfatt-
ning av de mytologiska personligheterna är 1600-talets, ej antikens.
I Hercules själv vill han ingalunda skildra den antike heroen utan
en svensk yngling, som just utvecklas till sin fulla kraft genom att
försmå allt utländskt glitter. Blott namnet är hämtat från antiken,
och det är betecknande, att den av antikens hjältar, som mest till’
ds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
