Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Stiernhielms efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medan han ännu var superintendent på Gotland, påbörjade han
en fullständig parafras av Davids psalmer,1 troligen i syfte att genom
dessa sånger vänja folket vid det nya fosterlandets språk. Snart
hade han hela Psaltaren färdig i svensk omskrivning; och 1688
utgav hans beskyddare och vän Lindschöld en mindre del av dessa
dikter — jämte åtta av sina egna — i ett arbete, kallat Barna
bibel, vars första upplaga fyra år tidigare utkommit utan dessa
dikter. Meningen var, att den fullständiga parafrasen strax därefter
skulle utgivas, och Spegel hade redan gjort upp kontrakt med
boktryckaren Keyser. Därmed stannade emellertid företaget av.
Den kort därefter sammanträdande psalmbokskommittén erhöll i
stället Spegels parafras till "sitt förfogande, men den efterkom icke
hans önskan att i psalmboken för sig upptaga en fullständig parafras
av Davids psaltare; endast omkring trettio av dikterna infördes i
den Svedbergska psalmboken, och detta antal inskränktes än ytter-
ligare i den definitiva redaktionen av 1695.
Mera lyckade än dessa parafraser av Psaltaren synas mig Spegels
översättningar och bearbetningar av tyska protestantiska psalmer av
Paul Gerhardt, Rist, Franck med flera. Dessa bearbetningar, som
först — dock blott till en del — utgåvos i ett bihang till 1686 års
Manuale, hava visserligen icke de gamla, barska protestanthymnernas
stålklang, men flera av dem röja ett fint poetiskt sinne, en känslig
uppfattning och en hjärtats fromhet, som göra dem till några av
de bästa alstren av vår psalmlitteratur; jag behöver blott erinra
om Spegels översättning av Gerhardts sköna aftonpsalm: Nu hwijlar
heela jorden. Men hans förhållande till de tyska originalen är en
ännu ej tillräckligt undersökt fråga, och andra psalmer i denna
samling stå ganska lågt samt äro knappt annat än rimmad prosa.
Lyriker var den ärlige Spegel icke, men sinne härför hade heller
icke hans samtid, och minst av allt fordrade man någon religiös
flykt av psalmisten. En praktisk, klok, sund och nykter moral,
framförd i en relativt god, versifierad form var vad ortodoxiens år-
hundrade begärde, och detta kunde Spegel giva.
Att Spegel över huvud slog sig på diktkonsten sammanhängde med
hans varma fosterlandskärlek. Liksom Stiernhielm älskade han det
svenska språket, liksom mästaren sökte han att rikta det med lån från
fornspråket och dialekterna, och liksom dennes diktning framgick också
Spegels ur begäret att »hedra modersmålet» samt lusten att visa, att
vad som sagts på andra språk lika väl kunde sägas på svenska.
1 Dylika parafraser hade förut — utom de i föregående kapitel nämnda — för-
fattats av Anders Sparman-Palmcron, Gabriel Magni Kling och Werner von Rosenfeldt,
men ingen av dessa parafraser hade befordrats till trycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
