Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Marinisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bryt-
ningen
omkring
1680.
MARINIS TERNA
Lillien-
stedt.
UCIDOR dog 1674, Stiernhielm hade två år
tidigare gått hädan, Columbus slutade 1679,
och Urban Hiärne hade 1666 rest utrikes
och hade samtidigt dragit sig tillbaka från
diktkonsten. Hela den äldre författargenera-
tionen hade således gått bort före 1680-
talets början, och i stället framträdde en
ny med ett väsentligen annat program.
Dessa yngre hämtade sina förebilder, icke
från antiken, utan från seicentos Italien, från författare som Guarini
och Marini, delvis genom förmedling av den andra schlesiska sko-
lan i Tyskland. Denna barockstil, den s. k. marinismen, kan iakt-
tagas hos de flesta författare under den karolinska tidens sista de-
cennier, t. o. m. hos fru Brenner, men ännu mer hos Spegel. Den
visar sig ock hos Thorsten Rudeen, född 1661, död 1729 såsom
biskop i Linköping, en utan tvivel ganska begåvad, ehuru mycket
ojämn skald, vilken stundom — såsom t. ex. i den ypperliga Gavotte
de 1’amour — visade sig äga anlag att bliva en verklig central-
lyriker av Columbus’ rang. Dessa anlag kommo dock icke till sin
rätt, utan i stället vacklade han mellan de olika riktningar, som på
hans tid voro på modet. Än anslog han en sinnlig, nästan frivol
tonart, som erinrar om Lucidor och Runius, än uppträdde han —
detta gäller de officiella dikterna — med torra, moraliserande fest-
kväden, som knappt skilja sig från fru Brenners, än förfaller han till
bombasm. Hos honom fanns poetisk känsla, men då denna ville
taga sig ett uttryck, valde författaren utvägen att höja stilens flykt
genom att låna några av marinisternas onaturligt överdrivna bilder.
Den förste verklige marinisten var Johan Lillienstedt \ vars litte-
rära verksamhet inföll på 1680-talet och i viss mån inleder hela
riktningen. Hos honom visar sig först dess utpräglade förkärlek för
de sydländska versformerna, och han skrev t. o. m. sonetter och
1 Född 1655, död 1732. Han hette före adlandet Paulinus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
