Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den religiösa evolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom att intaga till de historiskt givna religionsföreställningarna, var
därför mycket fri. Religionen var för honom omedelbart liv i känslan
av det oändliga, det omedelbara medvetandet, att allt timligt är till i
och genom det eviga, dogmerna endast ofullkomliga försök att fixera
detta ofixerbara känsloinnehåll. De kunna aldrig bevisas, äro också
blott uttryck för olika individer och olika kulturskeden, kunna därför
ock förändras och utvecklas. I enlighet med denna åskådning blev
protestantismen för honom icke en för alltid fastslagen bekännelse,
utan ett åskådningssätt, som ständigt kunde fördjupas och utvecklas.
Schleiermachers teologiska ståndpunkt var således i huvuddragen
ganska lik den, som skymtar fram hos Tegnér, vilken också kan
betraktas såsom en av Reuterdahls lärare. Det var dessa idéer,
Reuterdahl nu började att utveckla i sin för en svensk publik avsedda
tidskrift. Redan genom sitt språk bildar denna epok. De teologiska
avhandlingarna hade förut — om man frånser populära läro- och
uppbyggelseskrifter — varit avfattade på latin. Theologisk quartalskrift
var däremot på svenska, och författarna bemödade sig tydligen om
en så populär framställningsform, att denna kunde förstås även av
lekmän. Reuterdahls mål var att bereda teologien en plats inom den
allmänna bildningen. Men detta var möjligt, endast så vida teologien
tog hänsyn till kulturströmningarna inom tiden: »Vad som i
vetenskapernas stad, dit teologen ju också vill höra, står på isolerpallen,
det står på likpallen.» Det är — skrev han i programuppsatsen
Hvad är religion? — »väl också för teologen både det rättaste och det
klokaste att icke bliva efter sin tid. Det rättaste — ty förmår han
det icke och förmår hans vetande det icke, så må detta försvinna;
vad som ej förtjänar att leva, må dö. Och det är det klokaste —
ty om det ock genom begagnande av särskilda omständigheter till
en tid kan lyckas honom att inhägna och freda sin murkna
plantering, så skall en gång en storm komma, som endast respekterar det
levande, och då skola de torra stammarna falla mera föraktligt, än
om de genast vid sin börjande död av ägarna blivit uppgivna.»
Uppsatserna voro därför populära, men samtidigt vetenskapliga.
Reuterdahl var nog sin tids lärdaste teolog, inne i kyrkohistorien, Gamla
och Nya testamentets exegetik, dogmatik, patristik, grekiska och
semitiska språk, och han var ur den synpunkten mer än någon annan
samtida svensk lämpad att sätta allmänheten in i det teologiska
arbetet inom olika områden. Han hade även Ahlmans och
Schleiermachers tolerans mot olika åsikter. Theologisk quartalskrift var icke
något partiorgan; där skrev t. ex. schartauanen Bergquist med. Det
vore obehörigt — skrev Reuterdahl i prospektet — »att av varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
