Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i närvaro av en talrik mängd åhörare. Intet spår till oro röjdes i kapten
Lindebergs ansikte. Med en stadig röst yttrade han efter domens uppläsande endast:
Jag beklagar den kungliga hovrätten.» Högsta domstolen stadfäste hovrättens
dom, ehuru med tillagd benådning till tre års fästning. Naturligtvis kunde det
aldrig bliva tal om att halshugga Lindeberg, men här hade man gjort upp
räkningen utan värden. Det berodde på den
dömde själv, om han ville mottaga nåd
eller icke. Samma dag, som domen föll,
avlät Lindeberg en — sedan i Aftonbladet
avtryckt — skrivelse till
Överståthållareämbetets kansli, vari han yttrade: »Mer än
en gång har jag förklarat, att jag vill
hava rättvisa, ej nåd... Om jag frivilligt
antog villkoret av ens en enda timmes
fängelse eller en enda skillings böter, då
först blev jag brottslig, emedan jag
förrådde sanningen, instämde i den skändliga
lögnen, att jag smädat konungen, när jag
icke en gång nämnt hans person...
Frågan är således endast om: när skall jag
dö? I anseende till åtskilliga ekonomiska
arrangementer önskade jag, att därmed
kunde dröjas ungefär två månader, t. ex.
till den 8 november, som är min
födelsedag. Men om detta på minsta sätt skulle
överskrida min lagliga rätt, så att mitt förslags antagande kunde anses
innebära någon slags ynnest, avstår jag på förhand därifrån och får äran förklara,
att jag andeligen är beredd att dö när som helst, om det ock vore i morgon.»
Med all sannolikhet var detta den hederlige Lindebergs uppriktiga mening,
och genom sitt verkliga mod hade han satt regeringen i ett ytterst obehagligt
dilemma. Reträtten blev icke vidare lyckad, ehuru nog den enda möjliga. Den
20 oktober utfärdades nämligen en allmän amnesti för alla politiska brottslingar,
och så passade man på att stänga fängelset för Lindeberg, medan denne var
ute och promenerade på fängelsegården. Det hela slutade således såsom en
glad fars, under vars uppförande allmänheten fått tillfälle att hjärtligt skratta åt
regeringen.
 |
| Anders Lindeberg. Litografi av C. C. A. von Schéele efter ett porträtt som suttit i Mindre teaterns salong. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
