Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eget författarskap, ty han kan med en viss rätt sägas hava inaugurerat den i våra
dagar så populära memoarlitteraturen. Flera av hans publikationer gå i denna
riktning. Sådana äro den 1837 påbörjade serien Portefeuille, som utkom i fem
band, samt icke minst hans historiska »romaner», till vilka vi sedan skola
återkomma. Ett dolt syfte för en stor del av dessa publikationer var dock att »komma
åt» Gustav III samt framför allt Karl Johan, och till den ändan sökte Crusenstolpe
att kasta ett visst sympatiskt ljus över Gustav IV Adolf, så i Skildringar ur det
inre af dagens historia, i Historisk tafla af högstsalig f. d. konung Gustaf IV
Adolphs första lefnadsår (1837) och 1720, 1772, 1809 (1836).
Ställningar och förhållanden.
1838 tog han emellertid ånyo upp sitt författarskap i Skildringar och började en
annan liknande serie: Ställningar och förhållanden behandlade i bref, som utkom i
häften och tydligen var ämnad att bliva ett slags månadsskrift. Det första häftet
var daterat i januari. Han talar där om allt möjligt, och sättet att angripa är
detsamma som i Skildringar. Bl. a. hade greve Wetterstedt avlidit. Du är — skriver
Crusenstolpe till sin fingerade korrespondent — allt för sträng i dina omdömen om
honom. »Sant är, att greve Wetterstedt blivit genom fördragen i Åbo och Kiel, genom
skeppshandeln och mera sådant dömd till en evig ryktbarhet. Din harm är därföre
lika vacker som lätt begriplig mot en funktionär, vid vars flesta offentliga handlingar
Sverige väsentligen fått sitta emellan. Men då man närmare kände den välvilliga,
fast veka och något slappa människan, då man såg den älskvärde
umgängesmannen, hörde den angenäme talaren, den lycklige berättaren... och visste, att han
åtminstone i salongen iakttog sin nations värdighet, då man äntligen kände hans
eget försonliga sinne, var det svårt att icke stämmas till försonlighet.» Det är ju
mycket vackert sagt, men så formulerat, att berömmet i själva verket blir en
kattklösning, och till yttermera visso tillägger Crusenstolpe Wetterstedt ännu en
egenskap: avundsjuka. Februari-brevet anslog en skarpare ton. Vid en befordran inom
Svea garde hade kaptenen, hovmarskalken baron Fleming blivit föredragen framför
majoren i arméen M. G. Anckarsvärd — broder till den bekante oppositionsmannen.
Crusenstolpe redogjorde i sitt brev utförligt för denna befordringshistoria och
slutade: »På det att ingenting skulle fattas ens i draperiet av konseljens obehöriga
förfarande uti detta befordringsmål, är enligt Statstidningens uppgift herr
hovmarskalken Fleming befordrad till major i Svea livgarde den 28:de sistlidne
januari. Almanackan utvisar, att den 28 i år inföll på — en söndag. Således ett
sabbatsbrott på köpet! Nog vet jag, det Skriften tillåter att på söndagarna draga
oxen ur brunnen, men befordringar och hovets dignitärer höra till en helt annan
kategori. Konseljen, som säkert inser detta utan förestavning, har sålunda vid
detta tillfälle brutit snart sagt både emot Guds och världslig och konstitutionell
lag.»
Ett dylikt angrepp väckte naturligtvis uppseende, men antagligen skulle man
snart hava glömt hela saken, om icke regeringen gjort sig skyldig till ett
ödesdigert missgrepp. Crusenstolpe blev nämligen åtalad för majestätsförbrytelse. Det
första misstaget begicks, då man dröjde i två månader, innan man beslöt sig för
åtalet. Det andra brevet hade kommit ut i februari, och sedan gav Crusenstolpe
i mars ytterligare ut ett tredje. Men först den 19 april blev Hierta såsom
boktryckare stämd inför kämnärsrätten. Då Crusenstolpe namngav sig såsom författare,
skildes Hierta från målet, som förvisades till Svea hovrätt, där Crusenstolpe
såsom adelsman hade sitt forum. Sedan dröjde det emellertid ända till slutet av
maj, innan Crusenstolpe erhöll någon kallelse av rätten — ehuru
tryckfrihetsförordningen påbjuder, att dylika ärenden med »den största skyndsamhet» skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/6/0106.html
