Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då högst betydande summa. Han fick mottaga besök av sina vänner, och han
hade tillfälle att utöva en ganska inkomstbringande författarverksamhet; för det
nyss citerade fjärde brevet erbjöd Hierta honom 1,333 rdr 16 sk. banko. Vidare
skrev han här de tre första delarna av Morianen och två ganska lästa broschyrer.
Den ena, Röst ur ett svenskt statsfängelse (1839), är riktad mot C. H.
Anckarsvärd, vilken han ibland prisat, men som han tydligen innerst hatat och som han
därför vid flera olika tillfällen anföll. Anckarsvärd hade förälskat sig i den norska
författningen, och det gav Crusenstolpe anledning att i broschyren anfalla honom
dels för bristande svenskhet, dels för rent reaktionära tendenser. Meningen var
tydligen att diskreditera honom inför den stundande riksdagen, och Anckarsvärds
många vinglerier under olika tider erbjödo också goda anfallspunkter. Men knappt
hade broschyren den avsedda effekten, och till Anckarsvärd skrev Richert:
»Mannen är sig lik — ilsken och sanslös. Den, som ena gången lyftes till skyarna
under jubelrop, kastas andra gången på lyktpålen. Sådan är den rätte
pöbelprofeten. Och det är denne, som vår välvisa regering arbetat på att göra till
’Fäderneslandets man’!» Långt viktigare är den andra broschyren: Vidräkning och
reform (1839), som är riktad mot Geijer, vilken året förut dels gjort sitt »avfall»,
dels utgivit sin skildring av frihetstiden. Sedan den nyss omtalade recensionen
hade Crusenstolpe en räkning ouppgjord med honom, vilken han nu ämnade
betala, och han ville även slå ett slag för den av honom älskade frihetstiden. Det
är också »vidräkningen» med Geijer och Karl Johans politik, som är det viktiga
i broschyren. Efter en kortare inledning genomgår han år efter år, från 1809,
regeringens alla grundlagsbrott och misstag samt riktar nu dessa angrepp alldeles
öppet mot regenten, ej blott mot konseljen. Den 13 mars 1809, då Gustav Adolf
avsattes, hoppades man på ett nytt tidevarv av sällhet för vårt land, men med
den 6 juni, då Karl XIII utropades till konung, försvunno dessa förhoppningar.
Det hela hade blivit en dekorationsförändring. Och för denna lönade det visst
mödan att avstå en tredjedel av riket, att förödmjuka sig för Napoleon, som man
kort därefter svek och bedrog, och att välja en fransk marskalk till konung!
Bättre hade varit att låta Gustav Adolf besvärja de nya grundlagarna, ty »att han
efterlevat dem, om han besvurit dem, är säkert. Man vet, huru han förstod ett
löfte, huru han höll en ed.» Efter denna långa utredning fortsätter Crusenstolpe:
lika litet som föregående konstitutioner förmått trygga folket mot den ärftliga
konungamaktens utvidgningsbegär, lika litet förmådde 1809 års det, och det är
klart, att konungamakten »i sig innefattar någonting oförenligt med en sann
medborgerlig frihet». Herr Geijer ser frihetstidens olyckor i dess svaga konungamakt,
men felet låg »icke däruti, att konungen nedsattes till en president, utan däruti,
att man uppoffrade friheten åt fördomarna, då man smyckade en president med
ärftlig konungatitel och dit hörande prerogativ». 1719 hade man haft fria händer:
»Vad hade då varit naturligare och lämpligare än att på vissa år uppdraga åt
Horn att regera i egenskap av riksföreståndare?» Herr Geijer säger sig icke vara
någon beundrare av Horn. Det är nu visserligen ett minus för Horns ärekrona,
men om det utgör ett plus for herr Geijers, är mera tvivelaktigt. Därefter ingår
Crusenstolpe i en kritik av Geijers Frihetstiden och vill uppvisa, att Sveriges alla
olyckor under denna tid berott därpå, att vi då hade en ärftlig konungamakt och
ej en riksföreståndare, vald på sex år — Crusenstolpe föredrager denna titel för
republikens överhuvud, därför att den är mera svensk. Herr Geijer — fortsätter
han — har gjort sina lärospån under den gamla regimen och hade blivit dess
profet. Varje invändning mot detta åskådningssätt besvarades av lärjungarna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
