Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer och hennes efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för vilken den är en så rik källa. Med dess verkan på fantasien har
väl även den bildande konstens blomningstid upphört.» Man skulle
nästan kunna göra en antologi av hans reflexioner över konsten och
livet i allmänhet, och det var icke blott i sin konversation, som han
utvecklade sin livsåskådning. Vi måste — yttrade han till mamsell
Rönnqvist — »framför allt nu söka att lugna Edla och giva henne
en mildare sinnesstämning genom att låta henne ana en harmonisk
världsordning, som består orubbad, oaktat alla skenbara motsägelser,
en evig godhet, evigt verksam oaktat lidandet på jorden. Hon måste
ana, att det finnes en makt, som bär all världens mörker såsom skugga.
Jag har något skrivet av en ung vän, som jag tror skall vara ett gott
medel att hos Edla framkalla ljusare tankar och känslor. Jag skall
lämna er manuskriptet.» I det följande meddelas detta manuskript
— ett avbrott, som motsvarar den sjätte boken i Wilhelm Meister:
Bekenntnisse einer schönen Seele. Edla själv lämnar också mamsell
Rönnqvist ett dylikt manuskript, som hon författat och som erinrar
om Ottilies dagbok i Goethes Die Wahlverwandtschaften. Allt detta
gör emellertid romanen, som sagt, något trögläst. Emellertid slog
den mycket an och kom redan 1836 ut i en andra upplaga. Denna
framgång var icke oförtjänt. Teckningen av vissa karaktärer är
verkligen god, och bakom romanen låg ett socialt program, som i varje
fall manade till eftertanke. Presidentens döttrar var ett inlägg i
kvinnofrågan. Denna hade visserligen här i Sverige förut behandlats av fru
Nordenflycht och Thorild, men dels voro deras skrifter glömda, dels
tog Fredrika Bremer upp frågan från en i viss mån ny synpunkt, och
hon gjorde det med en verkligt älskvärd humor, som förtog det
stötande, som nästan alltid ligger i en ny, revolutionerande åsikt. Den
snälla, förståndiga mamsell Rönnqvist för kvinnans talan, presidenten
har den gamla tidens uppfattning: »Min bästa mamsell, kom väl ihåg
— för Guds skull, inga underverk av mina flickor — inga underverk.
Jag vill ej av dem ha några lysande eller flärdfulla fruntimmer, inga
lärda, högdragna och pedantiska damer; enkla, förståndiga kvinnor, goda
hustrur och mödrar vill jag bilda dem till. Talanger må de ha, men
blott för att kunna angenämt roa sig själva och andra» — med dessa
presidentens maximer inledes romanen, och den avslutas med det, att
presidenten känner sig besegrad. Frågan diskuteras också på en mängd
ställen i romanen. Mamsell Rönnqvist håller kanske väl mycket på
lämpligheten av att unga damer studera Platon för att lära sig »tänka
redigt och konsekvent», men hon går icke till några ytterligheter:
»Huru mycket gott kvinnan kan verka för samhället, då hon med
grundliga kunskaper och snillets klarhet i sitt tänkande framträder i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
