Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer och hennes efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värdigt vid deras sida, och i hennes reseböcker finnas partier, som
blott kunnat skrivas av en verklig poet.
* * *
Fredrika Bremers båda kvinnliga efterföljare, friherrinnan von Knor- Fru von
ring och Emilie Flygare-Carlén, voro kanske bättre romanförfattarinnor K-nornnS-
än hon. Såsom personligheter voro de däremot andligen vida mera
småväxta. Det bärande i Fredrika Bremers författarskap var idé-
innehållet. Hos de båda andra är detta betydligt magrare. De ägde
icke Fredrika Bremers bildning, varken hennes kunskaper eller hennes
själsadel, de ville icke något, utan voro snarast litteratörer för de då
så populära romanbiblioteken. Men litterärt sett äro åtminstone
några av deras romaner bättre skrivna än Fredrika Bremers, ehuru
ingen av dem åstadkommit något verk, som levat över den första
publikframgången.
Sophie Zelow föddes 1797 pä Gräfsnäs gärd i Västergötland, som fadern, major
Christer Göran Zelow, arrenderade av sin svåger Thure Gripenstedt. Ätten Zelow
tillhörde snarast knaperadeln. Ingen av förfäderna hade nått högre än till överste-
graden, och den usurperade barontitel, som de äldre lagt sig till med, hade
Christer Göran klokt nog låtit falla. Ej heller var släkten förmögen, ehuru
majoren såsom duglig arrendator så förkovrade ekonomien, att han kunde inköpa
egendomarna Lövås och Högärdet, dit familjen 1808 flyttade. Välståndet gick
emellertid snart sin kos, och omkring 1820 var han så gott som ruinerad. Majo-
ren hade emellertid blivit överstelöjtnant och fått hovmarskalks titel, hans mor
var en friherrinna Posse, och tydligen har man inom familjen känt sig i hög grad
aristokratisk; åtminstone hade dottern en mycket stark känsla av sin förnäma
börd. Major Zelows barnskara var tämligen talrik, fem döttrar och en son, som
dock dog vid ett års ålder. Sin första uppfostran fingo flickorna av guvernanter
och informatorer, men när den äldsta dottern, den blivande författarinnan, uppnått
tretton år, fördes hon till Stockholm för att vidare »educeras». Tack vare Barbro
Nelsons så samvetsgranna biografi känna vi alldeles detaljerna av denna mönster-
uppfostran. Den unga fröken Zelow läste franska för »monsieur Charles, som
varit hårfrisör hos för detta konungen och som under vårt evinnerliga fransyska
prat berättade mig mångfaldiga anekdoter från det förra hovet». Tyska läste
hon för en sachsare vid namn Berwald och en jude, som hette Falk, vilken hade
en förträfflig röst, men merendels var »litet full och inte så litet verliebt i sin
unga elev». Engelska läste hon för en stor godmodig kväkare och en professor
Moberg på Karlberg, men hon erkänner, att hon ej kom vidare in i engelska
språket. Hennes lärare i italienska var en signor Francesco Cartoni, som troddes
vara nevö till påven. Andra humaniora än språken läste hon icke. Däremot
hade hon inte mindre än tre lärare i pianospelning och en i harpa. Sånglektioner
togos för sångmästaren vid operan Crælius; vidare ritade hon blommor för Wester-
ling, laverade och målade i olja för Heideken samt tecknade »näsor och munnar,
ögon och öron» för den berömde målaren Sandberg. Dans fick hon lära för
dansösen fru Koersner och balettmästar Casagli, bägge celebriteter inom sin konst.
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
