Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan, än den kunde synas. Då sönerna bestått det sista provet och
var och en underkastat sig bestraffningen för en förseelse, som en av
dem begått, då — heter det — brast dammen för den gamles ögon,
han grät med sammanknäppta händer, och så gav han sönerna en
förklaring på sin hårdhet mot dem. I närmaste by hade en fader
med åtta raska söner bott, men så hätsk var icke ovän emot ovän
som broder emot broder. En dag hade dessa fientliga bröders fader
uppenbarat sig för Hane:
Känn i mig de onda brödrens fader.
Låt den kraft, som göms i dina leder,
Ej för maskar i din grav besparas.
Tag en maka, föd åt landet söner,
Och, vad mina ej av medgång lärde,
Låt gemensam nöd de dina lära.
Och så fortsätter Hane:
Nu vid samma Gud, o söner, svärjen,
Att, som hittills I tillsammans hållit,
Framgent ingen trygghet, ingen fara,
Ingen lust och ingen nöd på jorden
Skall den enes bli och ej den andres.
I denna dikt har Runeberg framlagt sitt nationella program. Alla
Finlands söner, av vad språk och härstamning de än voro, skulle
känna sig såsom barn av samme fader, hålla samman och icke som
»de onda bröder» stå med sten och kniv emot varandra. I fortsätt-
ningen skildras brödrakärlekens sista prov. Fienden hade härjande
och brännande dragit in i landet, och de sex bröderna ha gripit till va-
pen för att värja bygden. Thomas Hane, den främste av dem, drö-
jer en stund vid »det gråa torpet här vid vägen, där min flicka ren
min ankomst väntar». Men innan han förenat sig med de andra, ha
dessa råkat i strid med fienden, och i denna stupa de alla. Fadern,
som kommit till stridsplatsen, återfinner allas lik — utom Thomas .
Har han flyktat, har han svikit sina bröder? Må han då som Kain
irra rädd i skogen, »skrämd av lövet, som på aspen skälver», och, o
Gud! om du är rättvis, »giv ej fosterland, ej bror åt honom!» Thomas,
som hört förbannelsen, rusar som en vanvetting in i fiendehopen, drä-
per brödernas banemän och vänder så tillbaka till den gamle:
»Frid med dina gråa lockar, fader!
I den stund, jag står framför dig, andas
Dina söners banemän ej mera.»
Så han sade, och för faderns fotter
Kastade hans oväns bistra huvud.
392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
