Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men utan någon egentlig lyftning. Från universitetets festpoet hade
han stigit till Karl Johans poeta laureatus, som vid alla möjliga till-
fällen hade den nåden att bringa hjältekonungen undersåtliga hyllnin-
gar. Han gjorde det än i praktfulla festdikter, än i större national-
divertissements, som uppfördes på Kungl. teatern. I ett av dessa,
vid regeringsjubileet 1843, uppträda (efter en hymn och en kör) en
skånsk bonde, en lappländare och en norrman, som alla prisa den
folkkäre konungen. Lappens sång slutar:
På sin skida han
Nya vingar fått.
Smickra ej han kan,
Men välsigna blott
Och, bland snö och ljung,
Sjunga för sin kung.
Själv led Bottiger ej av lappens oförmåga att smickra, och han
hade i detta fall Leopolds talang, var liksom denne en elegant och
formsäker hovpoet. Mästerstycket i den vägen ansåg han väl själv
vara En majdag i Värend, som uppfördes på kröningsdagen 1843
och där han skildrar det trogna bondfolkets kärlek till och beundran
för den gamle kungen. Förmodligen slogo dessa Värendsbönder mycket
an på den eleganta publik, som bevistade föreställningen; men i verk-
ligheten ha de mycket litet fotfäste. Såsom poeta laureatus fortsatte
han även under Oscar I:s och Karl XV:s regering, och hans brev-
växling med Manderström visar, huru själsbefryndad han i själva ver-
ket var med den gustavianska tidens främste festpoet — samma pom-
pösa stil, samma maliciösa kvickhet och samma förmåga att slå mynt
av poesien. Och icke blott mynt utan även dekorationer, ty också
för dem hade han sinne. Av sitt tal över prins Gustavs frånfälle lät han
trycka fyra exemplar på velin, av vilka han bad Manderström över-
lämna två till konungen och änkedrottningen av Danmark. Att de
— skrev han — »komma från författaren borde kanske hava stått ut-
satt. Han hade då möjligen kunnat få Dannebrogen såsom regements-
pastor Dahlfelt i vår eller ett cylinderur med vidhängande kedja så-
som poeten Hollander i fjol.» Manderström förstod den finkänsliga
antydningen, talaren fick Dannebrogen, och Bottiger skrev: »Det
dyrbara vedermäle, H. M. Konungen behagat giva mig av Sin höga
välvilja, har för mig fått ett ännu högre värde, då det är Herr Baron
jag har att tacka för — minst sagt — underrättelsen därom.» 1855
tänkte han resa till Kissingen och bad med anledning därav om ett
kabinettspass. Därefter fortsatte han i sitt brev : »Men det är ej nog
med pass; för en resa från Uppsala till Kissingen fordras även annat,
483
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
