Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paul de Kock. Båda ha emellertid blivit övertrumfade av en senare tids talang
i detta avseende, och vill man hävda Brauns betydelse, nödgas man nog söka den
på ett annat område. Ty där torde den verkligen finnas, även om den icke är stor.
Han föddes 1813 i Västergötland såsom son till en kapten, vilken sedermera
blev postmästare. Förmodligen hade fadern
k
ILJ
! äi
Träsnitt. Illustrerad tidning, i860.
bestämt sonen för samma karriär,
ty den tiden gick vägen till post-
luckan ofta över lägerplatsen, och
i varje fall skickades den unge
Braun vid femton års ålder till
Karlberg, där poeteriet då som
värst grasserade. 1834 blev han
underlöjtnant på Västgötadals re-
gemente och avancerade fem år
senare till löjtnant. Men för mili-
täryrket passade han alls icke.
Han var en avgjort fredlig natur,
hade svårt att finna sig i discipli-
nen, troligen ock i språngmar-
scherna, och 1846 tog han avsked.
Sedan levde han som författare,
huvudsakligen på det ganska rund-
liga honoraret för de kalendrar,
han nästan årligen utgav från
Calle (1843) till Borup (i860). Nå-
got stadigvarande hem hade han
icke, utan gästade än den ene,
än den andre av sina vänner. Det lider icke något tvivel om, att libationerna
under dessa besök voro ganska kraftiga, och både av dem och av »dagen efter»
bära hans dikter påtagliga vittnesbörd. En av hans första dikter slutar med den
uppriktiga självbekännelsen: »Vad punschen är stark och vad mänskan är svag».
Något långt liv fick han icke, utan avled redan i860.
Hans uppfattning av militäryrket framgår kanske bäst av de noveller, som
regelbundet inflöto i hans kalendrar. Hjälten är vanligen en löjtnant, hederlig,
rättfram, med dålig ekonomi, ovanligt stark, med stor förmåga att, när det be-
hoves, klå upp skjutsbönder och dylikt folk, på god fot med manskapet, men klar
oppositionsman mot det högre befälet. Vanligen belönas han med ett rikt gifte.
Motbilderna äro majorer och överstar, som äro småsinnade, odugliga, exercis- och
reglementsdjävlar. Undantag finnas dock, t. ex. den präktige, »götiskt» sinnade
f. d. major Thorsson på Thrudwang, som med gammaldags ärlighet dricker mörka
toddar med sin grånade krigskamrat korpral Thor. Själva berättelserna äro mycket
banala, men de hava en viss realism ; genom dem får man en fullkomligt tröstlös,
men troligen i det hela ganska sann bild av det djupa förfallet i den svenska
armé, med vilken skandinaverna ville börja ett krig med Preussen. Militäriskt
var den tydligen alldeles oduglig. I denna realism ligger dessa novellers förtjänst.
Av ett särskilt intresse är den i kalendern Knut (1847) införda novellen Napoleon,
där Braun skildrar kadettlivet på Karlberg. Uppslaget har han tydligen fått från
Ödmanns och Dahlgrens skolhistorier ; han står väl efter dessa förebilder, men har
här ett strålande gott lynne och berättar ganska bra. Betydande äro dessa no-
veller dock icke annat än rent historiskt. Realismen går icke på djupet, röjer sig
540
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
