Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Indisk dikotomi eller Tudelningens lagbundenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ihåg också när det gäller revolutionära rörelser i nutiden! Vad
renässansen beträffar så var den en lagbundet oundviklig intellektuell
befrielsekamp. Telugu, mitt språk, är ju ett rikt språk med en stor
tradition. Hos oss var det Veereslingam Panthulu som blev
renässansgestalten, portalfiguren, befriaren. På ren och klar prosa skrev han oss
vårt språk. Han gjorde upp med hela det tungfotade och lärt
sanskriti-serade språket som hindrade och band de nya tankarna. Han tjänade
folket. Han var vår Lu Hsun. Han översatte Shakespeare och
Kali-dasa, han skrev vår första roman, han skrev våra första moderna
teaterpjäser, han grundade tidskrifter, han blev vår förste journalist
och essayist, han skrev självbiografi och han var polemiker. Han skrev
rakt på så att folk förstod vad han skrev och hela det gamla språket föll
sönder kring honom. Och han hade något att säga också. Han skrev
mot barnäktenskap och för änkornas rätt att gifta om sig. Han skrev
mot hemgiftseländet och prostitutionen. Han avslöjade
ämbetsmännens korruption och folkförtryck. Samtidigt var han också den som
skrev om våra stora klassiska telugu-poeter och presenterade dem för
folket. Om du kunde läsa telugu ändå skulle du förstå. Men han som
är en världsförfattare sitter instängd i vårt sextiomiljoners språk som
är mer okänt utanför Indiens gränser än finska eller norska trots att vi
har minst lika stora diktare!
— Och fast han dog 1919 sextiosju år gammal skäller
reaktionärerna på honom än i dag och menar att det han skrev egentligen var
rena röda kommunismen.
— Visst är Indien en mångfald, sade Kumar, och visst är
renässansen en allmänindisk företeelse. Den nya indiska medelklassen för
överallt fram intellektuella banbrytare under adertonhundratalet.
Några blir verkliga renässansgestalter och andra förblir välmenande
borgerliga reformvänner. Vi kunde diskutera Mahadev Govind
Ra-nade i Bombay mot slutet av århundradet; både hans storhet och hans
begränsning. Men det är faktiskt i Bengalen och i det sjudande
Calcutta som denna indiska renässans inleds strax efter
Napoleonkri-gen. Rammohun Roy inleder den bengaliska renässansen och han kan
fortfarande sägas vara den liberala och progressiva indiska
borgerlighetens riktkarl.
— Och därmed, sade Santosh, säger du att Rammohun Roy var
djupt kluven. Tänk på hur han ställde sig till muslimerna. Vi är ju
bengaler. Samma folk. Samma språk. Samma traditioner.
Religionsbytena pågick mitt framför ögonen på honom och han kunde påpeka
att den gren inom en familj som lät omvända sig till islam utvecklades
till friare och fysiskt starkare människor än den som blev kvar i
hinduismen och hämmades av alla dess regler och förbud. Han arbe-
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
