Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVI. För en folkets kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade varit en gerilla. Han var illitterat. Jag lärde honom läsa.
Han kallade mig guru trots att jag bad honom att inte göra det. Han
var mycket flitig. Han skrev av sida efter sida i tidningen för att träna
sig. Till slut kunde han läsa och skriva ordentligt. Han kunde läsa
böcker.
— Några högerintellektuella i fängelset hånade oss för vårt
skolningsarbete i fängelset. Ni naxaliter med ert tjäna folket! Vad tror ni
att ni förändrar hos massorna? sade de. Din cellkamrat är fortfarande
religiös! De gick fram till honom och frågade: Tror du på Gud? Ja, det
gör jag, sade han. Se där! sade de högerintellektuella. Folket är dumt
vad ni än gör. Vilken är din Gud då? frågade de sedan. Vempatapu
Satyam! sade han och såg dem rakt i ögonen. Då tystnade de och jag
började förstå rörelsen vår bättre.
Vempatapu Satyanarayana var ju Srikakulams store hjälte. Det var
han och Adibhatla Kailasam som börjat arbeta år 1955 bland de
fattigaste och mest förtryckta stammarna i Srikakulams berg. Han var
lärare. Han var en charismatisk ledare. Fattigbönderna i bergen hyste
total kärlek till honom. De följde honom i allt. Han hjälpte dem att
resa sig mot herrarna och kräva sin rätt. Det var han som år 1968 sagt
att det var nödvändigt att kämpa med vapen. Han ledde upproret.
— 1969 gick han med i CPI(m-l) och ledde partiet i Srikakulam.
Det var olika motsättningar som du vet men det är en annan historia.
Han förmådde leda därför att han var helt respekterad. Min
cellkamrat berättade om honom att han kallat alla de ledande kamraterna —
och det var alla de ledande ty utanför partiet fanns inga andra än
polisens och uppköparnas män — till konferens. Det finns ju en sorts
kast också bland stammarnas folk. De kan inte äta samman. Du vet
hur det är med kast i Indien. Sådana seder sitter djupt. Men så sade
Vempatapu Satyanarayana: Nu lägger vi för alltid av all kast! Nu blir
vi som bröder och systrar! Låt oss äta samman män och kvinnor utan
hänsyn till någon kast och något förbud! Min cellkamrat sade att det
gick som en susning genom hela församlingen och det kändes som en
vind i kroppen och alla hår stod rakt ut och så följde de alla utan något
enda undantag Vempatapu Satyanarayanas exempel och hade brutit
mot allt det som varit själva grunden i samhället och som de
uppfostrats till innan de ens kunnat tala och med en gång hade de
tillsammans lagt av dessa seder som om de var en begagnad regnrock av löv.
De återtog dem aldrig. Sådan var Vempatapu Satyanarayana och det
var därför de högerintellektuella ryggade när min cellkamrat såg dem
rakt i ögonen och sade hans namn.
I juli 1970 hade Vempatapu Satyanarayana och Adibhatla
Kailasam skjutits av polisen i Boribergen vid Parvatipuram. De sköts inte i
385
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
