- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiotredje årgången, 1925 /
261

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INDUSTRI TIDNING EN NORDEN 261



ställda förslagen självfallet skulle underkastas den
sorgfälligaste prövning. Emellertid hölle Patent- och
registreringsverket bestämt före, att genomförande av dessa
förslag i allmänhet icke kunde tänkas medföra något
snabbare eller kraftigare nedbringande av balansen.
Härför erfordrades extra ordinära åtgärder, och
hemställde Patent- och registreringsverket, som uppgjort en
plan för balansens avarbetande, att K. m:t måtte med
godkännande av samma plan, såvitt anginge tiden till
och med den 30 juni 1926, medgiva närmare angiven
förstärkning av arbetskrafterna hos ämbetsverket, vilka
av statsfinansiella skäl under senare tiden måst icke
oväsentligt inskränkas. Sedan Patent- och
registreringsverket i underdånig skrivelse den 30 april 1925
vidtagit viss ändring i nämnda plan, har Eders K. m:t
genom nådigt brev den 8 maj 1925 bemyndigat
Patent-och registreringsverket att tillsvidare för tiden 1 juli
1925—30 juni 1926 förordna ett antal
befattningshavare i ämbetsverket att i egenskap av extra
föredragande biträda med handläggning av ärenden å verkets
patentavdelningar.

Inskränkning av föreläggandenas antal.

I samband med omförmälda underdåniga
framställning den 10 mars 1925 framhöll Patent- och
registreringsverket, hurusom ämbetsverket ansåge
Besparingskommitténs förslag rörande nedbringande av antalet
förelägganden i patentärenden förtjäna ett särskilt
beaktande. Frågan vore otvivelaktigt, yttrade ämbetsverket,
både ömtålig och svårlöst, men å andra sidan vore den
givetvis av en stor betydelse för ett påskyndande av
ärendenas behandling. Ämbetsverket hade själv strävat
efter en begränsning uti ifrågavarande hänseende, och
vore det ämbetsverkets avsikt att underkasta denna
fråga en separat prövning och omedelbart därefter för K.
m:t framlägga resultatet av densamma.

I underdånig skrivelse av den 4 juni 1925 har
Patent- och registreringsverket avgivit separat yttrande
över nämnda fråga och därvid framställt förslag till
modifierade bestämmelser i ämnet, att försöksvis
till-lämpas till den 1 juli 1926, till vilken dag på sätt förut
nämnts, den begärda förstärkningen av arbetskrafterna
av Eders K. m:t medgivits. Enligt nådigt brev den 26
juni 1925 har Eders K. m:t förklarat hinder från K.
m:ts sida icke möta för Patent- och registreringsverket
att tillsvidare tillämpa berörda bestämmelse.

Besvärsinstans inom Patent- och registreringsverket.

Vad angår en särskild besvärsinstans för
patentärenden, har kommittén föreslagit, att, med bibehållande av
Regeringsrätten såsom högsta instans, inom Patent- och
registreringsverket skulle såsom mellaninstans för
patentärenden inrättas en besvärsavdelning, bestående av
ämbetsverkets chef såsom ordförande, en ojävig
byråchef å granskningsavdelning och den administrative
byråchefen eller byrådirektören samt två ojäviga
granskare (byrådirektörer) med sakkunskap inom den klass det
ifrågavarande ärendet tillhörde.

Reservanten anser organisationen av
besvärsavdelningen kunna ordnas på i huvudsak följande sätt.
Generaldirektören blir självskriven ordförande, därvid hans
befattning med patentärenden i första instans upphör.
En av de tekniske byråcheferna blir besvärsbyråchef
och bör åtminstone i regel föredraga ärendena och
avgiva förslag till beslut jämte motivering. Deltagande
hli för övrigt byråchefen eller byrådirektören å admi-

nistrativa avdelningen samt två i ärendet ojäviga
tekniska ledamöter å anmälningsavdelningarna med
särskild sakkunskap inom den industrigrupp, varom fråga
är. Generaldirektören kunde i särskilda fall tillkalla
båda de i ärendet icke jäviga byråcheferna samt
dessutom någon sakkunnig teknisk ledamot, som icke är
byråchef.

I sitt den 18 december 1912 avgivna betänkande med
förslag till förändrad organisation av Patent- och
registreringsverket m. m. anförde
Patentlagstiftningskom-mittén, bland annat, att för inrättande av en
besvàrsin-stans inom ämbetsverket förelåge tungt vägande skäl.
Patentärendena vore av en så egenartad beskaffenhet,
att det fordrades alldeles särskilda kvalifikationer hos
de personer, vilka skulle pröva riktigheten av de
beslut, som fattats i fråga om patentmeddelandet.
Teknikens område vore så omfattande, att det för att helt och
ingående behärska alla dess olika grenar fordrades
personer med inom olika fack utbildad sakkunskap. De
spörsmål, som det i patentärenden gällde att utreda,
vore mången gång av så invecklad och svårlöst natur, att
det både fordrades fackkunskap och vana vid
patentärendenas behandling för deras rätta bedömande.
Genom ett oriktigt avgörande i fråga om en uppfinnings
patenterbarhet kunde stora ekonomiska intressen sättas
på spel. Därför hade det framhållits såsom ett önskemål
att vid dessa ärendens avgörande kunna påräkna biträde
av utomstående, speciellt på det ifrågavarande området
sakkunnige vid sidan av de personer, som hade till
uppgift att helt ägna sitt arbete åt dessa frågor. Genom
inrättandet av en besvärsinstans, där ett intimt
samarbete kunde äga rum mellan å ena sidan personer av
framstående duglighet och anseende, vilka
huvudsakligen genom praktisk verksamhet på det ifrågavarande
området förvärvat erfarenhet, och å andra sidan de mest
beprövade männen inom ämbetsverket, bereddes
sökandena möjlighet att i händelse av behov få sina
ansökningar så allsidigt som möjligt bedömda på samma
gång en dylik instans komme att bidraga till att
befästa enhetligheten vid ärendenas behandling.
Kommittén föreslog inrättandet inom ämbetsverket av en
besvärsavdelning såsom högsta instans i ärenden rörande
det industriella rättsskyddet; och skulle denna, såvitt
patentärendena angå, utgöras av verkets chef såsom
ordförande, avdelningscheferna å de tekniska
anmälningsavdelningarna i ämbetsverket, icke-ständiga, inom
teknikens olika grenar speciellt kunniga ledamöter,
förordnade av Konungen på viss tid, och såsom
rättskunniga ledamöter avdelningscheferna å ämbetsverkets
varumärkes- och bolagsavdelningar. Vid besluts fattande
borde utom ordföranden deltaga minst en rättskunnig
ledamot och minst tre tekniskt kunniga ledamöter, därav
en chef för anmälningsavdelning och två icke-ständiga.
I handläggning av ärende, som fullföljts från
anmälningsavdelning, finge ej ledamot deltaga, som i
anmäl-ningsavdelningen med ärendet tagit befattning.

Över kommitténs förslag i denna del inhämtades
yttrande av Regeringsrätten, som förklarade sig finna
förslaget, i vad det avsåge upphävande av gällande
bestämmelser om fullföljande till Regeringsrätten av mål
angående, bland annat, ansökningar om patent, icke till
någon erinran föranleda.

I K. m:ts propositioner till Riksdagen angående
Patent- och registreringsverkets omorganisation föreslogs
emellertid icke inrättandet av någon särskild
besvärsavdelning. Departementschefen anförde, att det icke
torde kunna förnekas, att goda skäl kunde åberopas för in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1925/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free