Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
INDUSTRI TIDNING EN NORDEN 270
angående frågan huruvida ansökningens föremål utgör
resultatet av en uppfinnareverksamhet eller endast en
rent yrkesmässig åtgärd. Visserligen äger ämbetsverket
enligt bestämmelse i gällande instruktion att, då för
utredning av förekommande ärenden befinnes erforderligt
att inhämta yttrande i tekniska ämnen från sakkunnig
person, som ej är hos verket anställd, såsom dylikt
biträde anlita den eller de personer, vilka i varje fall
finnas lämpliga och som kunna vara villiga att åtaga sig
dylikt uppdrag. Det ligger i sakens natur, att detta
förekommer i jämförelsevis ringa omfattning; genom
inrättande av en besvärsavdelning finge sökandena i
sin hand att bedöma, när deras ansökningar lämpligen
borde underkastas den ytterligare
sakkunniga-behandling, som ett fullföljande till besvärsavdelningen
inneburo.
Besparingskommittén har emellertid ansett, att för
den av kommittén föreslagna mellaninstansen
ieke-stän-diga, utom patentverket stående ledamöter icke borde
erfordras. Det förefölle nämligen kommittén som om det
skulle vara synnerligen svårt att utan alltför stora
kostnader finna utomstående personer med verklig
sakkunskap och auktoritet, vilka vore villiga att nedlägga
ett så grundligt arbete på studiet av besvärsmålen, som
krävdes för att sätta sig in i patentansökningar av
mera invecklad beskaffenhet.
Vad kostnaden för de icke-ständiga ledamöterna
angår, vill Patent- och registreringsverket framhålla, att
fasta arvoden för dessa icke borde ifrågakomma, och att,
på sätt Besparingskommittén jämvid föreslagit, ett
anlitande av besvärsavdelningen borde vara förenat med
en viss avgift. Patent- och registreringsverket vill även
erinra om ett uttalande av
Patentlagstiftningskommit-tén i dess betänkande med förslag till förändrad
organisation av Patent- och registreringsverket den 18
december 1912, ehuru förhållandena givetvis äro helt
annorlunda nu än då uttalandet gjordes. Sistnämnda
kommitté yttrade, att ett jämförelsevis stort antal icke-ständiga
ledamöter måste förordnas, att till följd av ärendenas
olika natur somliga ledamöter säkerligen komme att
tagas i anspråk mer än andra och att det därför ej kunde
vara lämpligt och för övrigt skulle vara förenat med
allt för stora kostnader, att för de icke-ständiga
ledamöterna bestämma fasta arvoden. Närmast i
överensstämmelse med vad riksdagen medgivit vid inrättandet
av ett vetenskapligt råd vid medicinalstyrelsens sida
syntes ersättningen till de icke-ständiga ledamöterna i
besvärsavdelningen böra utgå sålunda, att för varje
gång sådan ledamot efter kallelse inställde sig i
ämbetsverket för deltagande i behandlingen av ärende,
ersättning därför skulle till honom utgå med 25 kronor
och att om ledamot, som tillkallats, ej vore bosatt i
Stockholm eller dess omedelbara närhet, reseersättning
därjämte skulle tillkomma honom.
Enligt Besparingskommitténs förslag skulle, på sätt
förut omförmälts, besvärsavdelningen bestå av
ämbetsverkets chef såsom ordförande, en ojävig byråchef å
granskningsavdelning och den administrative
byråchefen eller byrådirektören samt två ojäviga granskare
(byrådirektörer) med sakkunskap inom den klass, det
ifrågavarande ärendet tillhörde.
Eör närvarande avgöras ärendena av byråchefen å
den avdelning, ärendet tillhör, och den speciellt
sakkunniga byrådirektören, om ansökningen skall
godkännas samt byråchefen och byrådirektören äro om
beslutet ense. Äro de av olika meningar eller är fråga om en
ansöknings avslående eller förklarande förfallen, före-
drages ärendet å avdelningens plenum, bestående av
ämbetsverkets chef såsom ordförande och såsom
ledamöter avdelningschefen och nyssnämnda byrådirektör samt
i vissa fall administrative byrådirektören såsom
rätts-kunnig.
Vid en jämförelse mellan sammansättningen av
nuvarande första instansen och den av kommittén
föreslagna mellaninstansen framgår utan vidare, att den
förra representerar ett större mått av sakkunskap än
den senare. Även med de ändrade anordningar i första
instansens sammansättning, som föranleddes av
införandet av en mellaninstans enligt kommitténs förslag,
med generaldirektören såsom ordförande kvarstode, att
den speciella tekniska sakkunskapen vore till finnandes
i första instansen men icke i den högre. Detta måste
betecknas såsom ett missförhållande. Med hänsyn härtill
torde även besvärsavdelningens betydelse för
befordrande av enhetlighet i patentärendenas behandling, i
den mån nu en sådan enhetlighet är möjlig att ernå,
bliva mera problematisk. I alla händelser kan den
föreslagna mellaninstansen åtminstone icke på grund av
sin sammansättning anses besitta större auktoritet
såsom prejudikatbildande myndighet än det nuvarande
patentplenum, vars beslut av mera principiell innebörd
antecknas i en minnesbok; och är i meddelat cirkulär
föreskrivet, att därest vid patentärendes behandling av
ledamot eller å avdelning anses, att beslut bör fattas,
som strider mot praxis, vilken enligt vad minnesboken
utvisar eller eljest är för vederbörande bekant tidigare
i liknande fall tillämpats vid föredragning inför
generaldirektören, ärendet skall föredragas å avdelningen
inför generaldirektören.
Vad sålunda yttrats angående den av kommitténs
majoritet föreslagna sammansättningen av
besvärsavdelningen gäller även reservantens förslag. Patent- och
registreringsverket håller före, att
Patentlagstiftnings-kommitténs i betänkandet den 13 juni 1918 såsom ett
provisorium framställda förslag uti ifrågavarande
hänseende är att föredraga, allenast med den förändringen,
att den avdelningschef, som deltagit i ärendets
avgörande i första instans, icke skulle hava säte i
ämbetsverkets förstärkta plenum, åtminstone icke såsom
beslutande ledamot.
Att en besvärsavdelning i ämbetsverket skulle vara.
ägnad att i någon avsevärd mån bidraga till att
påskynda och underlätta granskningsarbetet har
Patent-och registreringsverket svårt att förstå.
Besparingskommittén anför, »att den ifrågasatta besvärsinstansen
antages också bidraga till, att man inom Patentverket
skulle kunna behandla uppenbarligen värdelösa,
patentansökningar mera summariskt än som lärer ske med
nuvarande besvärsförfarande. Det har uppgivits, att de
från K. m:t i anledning av besvär över Patentverkets*
beslut infordrade förklaringarna förorsakade
föredragandena ett oproportionerligt drygt arbete samt att
jämväl denna omständighet bidrager till att granskningen
för att förebygga besvär drives- längre än som kan anses
nödigt beträffande åtskilliga ansökningar.»
Med anledning av detta uttalande vill Patent- och
registreringsverket framhålla, att det icke torde vara
möjligt att på det tidiga granskningsstadiet bedöma en
uppfinnings större eller mindre värde; en till synes
obetydlig uppfinning har mången gång visat sig hava ett
stort värde. Att efter denna måttstock anpassa
granskningens större eller mindre grundlighet kan därför icke
komma i fråga. Avses åter med »uppenbarligen
värdelösa ansökningar» sådana ansökningar, vilka efter en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
