Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
järn mot en förbränningstratt av lera, reducerade
bränsleåtgången avsevärt. Detta förhållande torde få tillskrivas
uppnådd högre temperatur med åtföljande bättre
förgasning och bättre förbränning inom förbränningszonen.
För att förbränning skall bliva fullständig med
minimum av överskottsluft bör man tillföra så mycket
luft som möjligt genom brännaren och sålunda inskränka
det naturliga draget så mycket som möjligt. En
brännare arbetande endast med naturligt drag ger alltid
ofullständig förbränning med åtföljande högre
kostnader och obehag av igensotning i brännare och
rökkanaler. Oftast omöjliggöres emellertid tillförseln av
all förbränningsluft medelst fläkt dels därigenom att
iuftledningar, fläktaggregat och brännare bliva stora
och sålunda clyra i anskaffning, dels därigenom att en
tillräckligt stor brännare ej kan monteras å förefintliga
pannor.
Atomisering av oljan sker på något av följande sätt:
1) Medelst ånga.
2) En minclre kvantitet komprimerad luft.
3) Medelst pump eller på annat mekaniskt sätt.
vidsträckt spridning på de mest skilda områden.
Sålunda får vanligtvis denna sönderdelningsmetod även
ta vid, där man slutar använda sätt 1 här ovan. Med
systemet kan hög verkningsgrad uppnås i riktigt
konstruerade brännare. För smärre anläggningar ställer
det sig emellertid jämförelsevis dyrt i anskaffning.
Sätt 4 har fått stor användning för värmepannor och
hushållsändamål. Oftast arbetar man emellertid mecl
förhållandevis högt lufttryck, medförande stor
energiåtgång och buller från fläkt, brännare och låga.
Såvitt jag har mig bekant finnas flera tyska och
amerikanska brännarekonstruktioner, vilka ge god
verkningsgrad viel en viss oljeförbrukning. Vid en annan
ge de däremot dåligt resultat beroende därpå att en
minskning i lufttillförseln måste ske genom strypning
av en huvudkran. Lufttrycket i brännaren sjunker
härigenom och atomiseringen blir ofullständig.
II. Grönlinds system.
Ingenjör K. O. Grönlind har genomfört kombination
av systemen 3 och 4. Lufttrycket har härigenom kunnat
avsevärt sänkas. Det vill redan av det föregående vara
Fig. 8. Högtrycksbrännare enl. Grönlinds system.
Fig. 9. Säkerhetsanordning vid lågtrycksångpanna.
Härvid åstadkommes oljans finfördelning dels under
inverkan av centrifugalkraften, dels genom att oljan vid
clen plötsliga trycksänkningen i munstycksöppningen
delvis förgasas.
4) Medelst luftström av relativt lågt tryck.
5) Medelst kombination av sätten 3 och 4 (Grönlinds
system).
Atomisering medelst ånga har funnit användning
för stationära ångpannor inom industrin samt för
lokomotiv och sjöångpannor. På grund av
ångförbruknin-gens storlek, 2 à 7 % av pannans avdunstning, använder
man emellertid i allmänhet ej detta system vid
förbränning av stora oljekvantiteter pr tidsenhet.
Oljans sönderdelning med komprimerad luft ger en
koncentrerad låga av hög temperatur. Den användes
därför med fördel i olika slag av ugnar. Men dessutom
användes den ofta för start av en
oljeeldningsanläggning, däri sönderdelningen sedermera övertas av ånga
eller pump. Anskaffningen och driften av
kompressoranläggningen ställer sig alltför hög för att systemet
skulle få allmännare spridning och dessutom
åstadkommer det höga lufttrycket, 1 000 mm vattenpelare eller
mera, jämte den intensiva förbränningen ett rätt
kraftigt buller.
Atomiseringen av oljan på mekanisk väg har vunnit
klart att en brännare konstruerad enligt båda dessa
principer bör hava förutsättningar att dels ge en mycket
god förbränning, dels visa sig ge tystare förbränning
än andra liknande konstruktioner.
Ingenjör Grönlind har emellertid ej inskränkt sig
härtill, utan han har också eliminerat de påtalade
nackdelar, som vidlådit brännarkonstruktioner enligt
typ 4. Han har nämligen inuti själva brännaren delat
upp den tillförda luften i tvenne strömmar. Den ena av
dessa, »primärluften», tjänstgör för atomisering av oljan.
Den andra, »sekundärluften», utgör tillsatsluft för
förbränningen. Primärluften är ej underkastad någon
reglering och tillföres således alltid med samma tryek.
Sekundärluften strypes däremot vid minskad belastning.
Dessa principer äro genomförda i alla anläggningar,
som utföras enliga Grönlinds system. Oljetillförseln till
brännaren sker däremot på något av följande tvenne
sätt:
1) Oljan tillföres medelst pump.
2) Oljan tillföres genom självtryck från
matarecistern, lagrad så högt över brännaren som möjligt.
Andra sättet användes vid mindre förbrukning.
Första sättet användes vid större anläggningar och där det
kan vålla svårigheter att montera matarecisternen.
Systemet åskådliggöres av fig. 4 resp. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
