Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
IN DUS T Kl TIDNINGEN NOKDhN
svenska uppfinningar. En föregångare och organisativ
förebild i viss mening vore Kemiska industrikontoret,
utom det av förslagsställaren påvisade Jernkontoret. Eör
närvarande råder i vårt land en ganska uppdriven
spekulation på nya uppfinningar och under sådana
förhållanden skulle en institution som »Uppfinnarekontoret»
fylla en säkerligen mycket nyttig uppgift.
Fil. doktor Hj. Braune påvisade medelst
exempel huru vitt olika erfarenheterna kunna vara i fråga
om exploateringen av skilda, men i och för sig på var
sitt område kanske lika goda uppfinningar. En
uppfinning glider lätt ut i marknaden, en annan, som dock
synes ha goda förutsättningar, möter stora och
övermäktiga hinder. Allmänt känt är ju, hurusom en
uppfinning, trots det att den erkännes såsom odisputabelt
god, kan bliva segt motarbetad av någon viss koncern,
som har intresse av att uppfinningen alldeles icke
kommer ut i marknaden — merendels beroende på
konkurrensfruktan.
Kapten Jolin Nerén ville instämma uti ett
yttrande av inledaren, som sagt att man nog kunde anse
överste Hults förslag såsom djärvt. Beträffande det av
dr Braune framhållna fallet kunde han upplysa om,
att uppfinningen ifråga .nödvändiggjorde betydande
förändringar hos de maskiner, för vilka de skulle
användas. Andra uppfinnare hade löst problemet utan att
ändringar behövdes, och då var det ju ganska naturligt,
att en dylik uppfinning motarbetades. Motståndet hade
dock icke, som dr Braune trodde, kommit från
koncerner, utan från förbrukarnas sida. Tal. medgav vidare,
att en sådan institution som »Uppfinnarekontoret» nog
kunde behövas, men sådana som möjligheterna nu te sig
vore det bättre att påbygga Uppfinnareföreningens
nuvarande rådgivningsinstitution.
Ingenjör A. J. E. Rylander kunde icke finna
det alldeles omöjligt att upprätta ett
»Uppfinnarekontor». Att erhålla de erforderliga penningmedlen därtill
vore ju ett mycket svårt problem, men tal. var
övertygad om, att dessa medel skulle komma att visa sig vara
väl använda. Man kan icke förneka att en sådan
institution som den av överste Hult föreslagna verkligen
just nu i våra tider saknas.
Hr Sylwan anmärkte att »Uppfinnarekontoret»
sannolikt i många fall skulle kunna spela en medlande
roll i konflikter mellan nytt och gammalt, sådana som
berörts av hrr Braune och Nerén.
Hr Braune uttalade sin anslutning till denna
uppfattning.
Ingenjör C. A. H u 11 ansåg det utsiktslöst att under
den närmaste framtiden kunna erhålla någon hjälp från
statsmakternas sida för realiserande av ett
»Uppfinnarekontor», då t. ex. icke ens ett så enkelt och lätt
genomförbart, ur alla synpunkter rättvist reformförslag, som
det om patenttidens förlängning i Sverige till lika längcl
med den som är rådande i flera andra länder, trots
föreningens mångåriga arbete härför, knappast synes
hava utsikt att komma fram ens till en utredning,
förrän åratal härefter. Men ehuru ett
»Uppfinnarekontor», sådant som förslagsställaren tänkt sig, vore
otänkbart att förverkliga utan statsmakternas bistånd, då dess
upprättande och underhåll tarvade stora kostnader, vore
tanken i sig själv för god att släppas, då behovet av ett
»Uppfinnarekontor» säkerligen av alla uppfinnare
erkändes. Men man borde beakta, att
Uppfinnareföreningen redan genom sin tekniska nämnd och i all
synnerhet genom sin Lagermanska nämnd, av vilken den
förra utövar en rådgivande och bedömande verksamhet och
den senare en mera ingående bedömande och
värdesättande, har grunden lagd till ett »uppfinnarekontor»
i blygsam skala, som man skulle kunna så småningom
bygga vidare på. Enligt talarens mening borde man
gå denna väg, efter att ha grundligt prövat och
utrett förefintliga möjligheter.
Hr Nerén undrade om icke Uppfinnareföreningens
tekniska nämnd skulle kunna organiseras något i stil
med »Uppfinnarekontoret», närmast enligt de
ekonomiska principerna för detta.
Ingenjör H. Rustige kunde ej se fullt så mörkt
på förslaget som hrr Nerén och Hult. Synnerligen
angeläget vore, att en institution anordnades som kunde
bispringa uppfinnare och patenthavare i juridiska
spörsmål. Tal. ifrågasatte om ej något sådant som ett
»pa-tentsrättshjälpskontor» skulle kunna inrättas inom
patentverket.
Hr Sylwan anslöt sig till hr Sandbergs förslag
att ärendet måtte remitteras till styrelsen, men föreslog
jämväl att föreningen måtte uppdraga åt styrelsen att
ytterligare utreda frågan för att vid lämplig tidpunkt
framlägga resultatet av utredningen inför föreningen.
Härpå förklarade ordföranden diskussionen
avslutad och framställde proposition på hrr Sandbergs
& Sylwans förslag, vilket blev med enhälligt
godkännande beslutat.
Chr. S.
Elektriska olyckshändelser.
Det torde vara en rätt allmän uppfattning, att den
elektriska strömmens farlighet växer med spänningen
och att ström av 110 eller 220 volts spänning är ganska
ofarlig. Saken förhåller sig i själva verket så, att det
är den genom kroppen passerande strömmens
ampère-tal, som är avgörande för farligheten, och att
egendomligt nog strömmar av omkring 1 ampere äro tämligen
säkert dödande, under det att såväl lägre som högre
strömstyrkor äro mindre farliga, ehuruväl de mycket
stora strömstyrkorna ju kunna förorsaka svåra
brännskador. Detta sakförhållande klarlägges i ett för någon
tid sedan hållet föredrag av K. Alyensleven i Berlin,
ur vilket vi efter Elektrotechnische Zeitschrift referera
ett ocli annat. :■
Utom strömstyrkan inverkar även strömslutningens
varaktighet och strömbanan i kroppen. Verkan är
alltså olika, om hjärtat eller hjärnan eller ingendera ligger
i strömmens väg.
Strömstyrkan genom kroppen beror av spänningen
och av kroppens motstånd. Beträffande motståndet
variera litteraturuppgifterna i hög grad. Mäter man med
likström, inverkar polarisationen så, att motståndet
synes högt. Motståndet avtager med spänningen och med
tiden för försökets varaktighet. Om en spänning av
10 voit fick gå från ena underarmen till den andra,
sjönk motståndet under försöket från 19 000 till 9 000
ohm. Vid 2 voit var motståndet 160 000, vid 6 voit
40 000 och vid 10 voit 8 000 ohm, allt efter en tid av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
