Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127 INDU STRITIDNINGEN NORDEN
XIV. Slipning- av tätningsytor kring luckhål.
Närmast för användning vid slipning av
tätningsytor kring luckhål i ångpannor har av G. A.
Törnblom, Stockholm, uppfunnits en anordning som i det
följande beskrives med hänvisning till vidstående fig.
1—3.
Med 1 betecknas en styrplatta, vars öppning 2
motsvarar formen på den öppning, kring vilken
tätnings-ytan skall slipas, i detta fall luckhålet 3 i en
över-hettarelåda 4. Mot vardera sidan av styrplattan
an-ligger en skena 5, 6. Mellan dessa skenor äro
anbragta tvenne hylsor 7, 8, vilkas längd obetydligt
överstiger styrplattans tjocklek kring öppningen.
Genom den ena hylsan och ett hål i den ena skenan
är förd en tapp 9, som med sin ena ände är inskruvad
i ett gängat hål i den andra skenan 5 och med ett
huvud 10 anligger mot utsidan av skenan 6. Genom
den andra hylsan 7 och hål i skenorna är förd en
hylsa 11, som med en fläns anligger mot skenans 5
utsida och är försedd med ett gängat parti, å vilket
är anbragt en mutter 13, som kan åtdragas mot
utsidan av skenan 6. Medelst en tapp och hylsan 11
samt muttern kunna skenorna pressas mot hylsornas
7, 8 ändar. Hylsan 11 bildar lager för en axel 14, som
vid den ena änden uppbär en slipskiva 15. Axeln är
försedd med ett gängat parti, på vilket är påskruvad
en skiva 16 med löpbanor för kulkransar 17, 18,
vilka dessutom hava löpbanor i en å hylsan påskruvad,
utvändigt gängad muff 19, resp. i en å denna
påskruvad kåpa 20. Genom kringvridning av den
sistnämnda, varvid muffen medföljer, kan man inställa
slipskivan i axiell led. För styrplattans fastspänning
användes ett kors 21, som införes i luckhålet närmast
det, kring vilket för tillfället slipning skall äga rum.
Detta kors är så avpassat, att det med ändarna av
sina armar kan bringas i ingrepp med insidan av
låd-väggen i närheten av luckhålets kant, och är försett
med en central bult 22 med ett smalare, cylindriskt
parti 23, avpassat efter ett hål 24 (fig. 1) i
styrplattan, och utanför detta parti med en gängad del 25.
Sedan korset införts i luckhålet och styrplattan
på-skjutits på bultpartiet 23, fästes styrplattan medelst
en mutterbricka 26 och en mutter 27, varefter genom
gängade hål 28 (fig. 1) i styrplattan förda
sättskru-var 29 bringas i ingrepp med utsidan av lådväggen
och åtdragas. För underlättande av korsets
inställning i rätt läge äro i styrplattan upptagna hål 30,
genom vilka man med fingrarna kan svänga korset
före åtdragningen av muttern och sättskruvarna.
Sedan slipskivan 15 införts i luckhålet 3, vilket
kan ske genom inställning av skenorna 5, 6 i diagonalt
läge relativt hålet, och slipskivan medelst kåpan 20
bragts i ingrepp med den yta, som skall slipas,
tillgår slipningen så, att slipskivan med tillhjälp av den
av skenorna bildade hållaren föres för hand längs
kanten av hålet 3, under det att hylsan 7 hålles stödd
mot kanten av hålet 2. Avståndet mellan hylsorna 7
och 8 kan vaxa så avpassat, att dessa hylsor, då
skenorna hållas i sådant läge, att de med någon av
hålets 2 sidor bilda en rät vinkel, stöda mot var sin av
två motstående sidor i hålet, såsom visas i fig. 1. Yid
skenornas förflyttning parallellt med sig själva från
det i fig. 1 visade läget, hålles hylsan 7 utan vidare
i ingrepp med den övre sidan av hålet 2. Endast vid
slipning av tätningsytan längs de avrundade hörnen
av hålet 3 behöver man för hand hålla hylsan tryckt
mot kanten av detta hål.
K. Nn.
En säregen hemslöjd.
»Korvens» spinnrockar.
En hemslöjd med gamla anor kan man med skäl
kalla den spinnrockstillverkning, som av samma släkt
i ett flertal generationer bedrivits i Fårberg, Malå
socken, Västerbottens län, och som nått en sådan
fulländning och ett så stadgat rykte, att spinnrockar av
denna tillverkning, utan att den minsta reklam tagits
till hjälp, rönt en ständigt stigande efterfrågan inte
bara inom de nordiska länderna; även från Ryssland,
ja, Amerika, ha mången gång avsevärda beställningar
ingått. Det ligger således sanning i det påståendet, att
god vara i längden gör bäst reklam för sig själv.
Var och en, som gläds över att svensk hemslöjd och
därmed förbunden äkta svensk redbarhet i handel och
vandel lever kvar här och där ute i bygderna, läser
säkerligen med intresse den skildring, som lämnas om
Fårbergs-slöjden i senaste numret av tidskriften Sunt
Förnuft. Där får man bl. a. veta, att de tre nuvarande
spinnrockstillvierkarna i Fårberg, som vid sidan om sitt
jordbruk träget hållit på med denna slöjd i över 40 år,
samtliga besitta en sådan yrkesskicklighet, att ingen av
dem kan göra bättre spinnrockar än den andre. Två av
dem äro söner och en gift med dottern till den gamle
spinnrocksmästaren, E. J. Berglund, även kallad
»Korven».
Man kan säga, att det var denne, som bragte
Fårbergs-spinnrocken till sin fulländning. »Korven» hade
sitt eget — av honom själv utexperimenterade •— sätt
att behandla virket, både när det gällde krympning och
torkning, för att ingen av de 365 delarna, som ingå i
hans spinnrockar (vem visste förut, att en spinnrock är
sammansatt av lika många smådelar som dagarna på
året?), skulle förskjuta sig eller ändras i fogarna,
Björken forslades sålunda hem på hösten och fick ligga i
snö och frost och tö hela vintern. På försommaren revs
nävern försiktigt bort, men virket fick alltjämt under
hela sommaren kvarligga i barken. På hösten sågades
och sönderdelades det i alla erforderliga smådelar, som
staplades upp i verkstaden till ytterligare torkning.
Träet fick alltså genomgå en omständlig procedur, innan
det efter ungefär ett års behandling äntligen var fullt
säkert att användas. Undra på att med en så långvarig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
