Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITID NINGEN*! NORDEN
131
har även befunnits att luft eller gas i beröring med
fuktiga ämnen inställer sig på ungefär samma relativa
fuktighetsgrad vid olika, ej alltför vitt skilda temperaturer.
En viss ändring i den relativa fuktighetsgraden
uppkommer visserligen, men denna synes i första hand bero icke
direkt på temperaturen utan på den med temperaturen i
regel tämligen avsevärt varierande vattenlösligheten hos
ämnena. Denna iakttagelse, att ungefär samma relativa
fuktighetsgrad erhålles vid olika temperaturer, står även
i överensstämmelse med de kända värdena för
ångtrycken hos saltlösningar av olika koncentration vid
temperaturer från 0° C till 100° C (jfr Landolt-Börnstein,
Phys. Ch em. Tabellen, 4 uppl. 1912. sid. 410 ff). Tack
vare detta förhållande blir det sålunda så mycket lättare
att genom val av lämpliga fuktiga ämnen avpassa den
relativa och följaktligen även den absoluta
fuktighets-graden hos obegränsade mängder av luft eller gaser på
ett sätt, som hittills icke varit möjligt.
Såsom exempel anföres följande.
Vid användning av koksalt, som äger en vid alla
temperaturer ungefär konstant löslighet i vatten och
följaktligen måste föra till en med temperaturen endast i
ringa grad varierande relativ fuktighet, har man genom
ett stort antal försök, vilka utförts både med väl torkad
och med mycket buktig luft, fastställt, att den över clet
fuktiga saltet med stor hastighet sig inställande relativa
fuktighetsgraden såväl vid 18° C som även vid 24° C
i genomsnitt uppgår till ungefär 75 %. Försöken, för
vilka först endast kemisk rent koksalt användes,
utfördes sedan med mindre rent salt och till och med med
tekniskt salt, utan att härvid någon avsevärd avvikelse från
75 % kunde konstateras. Denna relativa fuktighetsgrad
på 75 % motsvarar för 18° C en absolut fuktighetshalt
hos luften av 11,6 g/kbm och för 24° C en dylik av 16,3
g/kbm. På samma sätt kan även för varje annan
temperaturgrad den över koksalt sig inställande absoluta
fuktighetsgraden med tämligen stor säkerhet beräknas. För
20° C skulle på detta sätt erhållas en absolut fuktighet
av 13 g/kbm och för 30° C en dylik av 22,8 g/kbm.
Vad slutligen beträffar den relativa fuktighetsgrad.
som inställer sig över fuktiga ämnen av olika slag,
anföres såsom exempel följande serie, i vilken
fuktighets-graden avtager från början till slutet: Kaliumsulfat,
soda, krist., kaliumklorid, ammoniumsulfat, koksalt,
am-moniumnitrat, kaliumnitrat, pottaska, kalciumklorid,
krist., fosforsyra, krist. (Enl. sv. p. 64880.) R.
Gellivare 179 7.
Efter anteckningar av Carl Magnus Robsahm.
(Meddelat av Pehr Johnsson.)
Bergsrådet C. M. Robsahm företog 1797 en resa
genom norra Sverige, därvid en hel del bergs- och
bruksanläggningar blevo föremål för beskrivning. Dessa
dagboksanteckningar förvaras numera i K. bibliotekets
manuskriptsamlingar. Vi skola här meddela åtskilligt av
vad resenären har att berätta om Gellivare och omnejd.
Den 24 juli
fortsattes resan från Över-Luleå nybyggen till
Nattavara,
Landet var i början nog ojämnt och även på sina
ställen mycken sten; små sten- och sandåsar passerades icke
sällan, vilka utan någon ordning sins emellan syntes
framstryka. Stundom voro mellan dessa åsar smärre
myrar och sjöar liksom inneslutna, Skogsväxten var icke
synnerligen frodig, och den ristall, som där i allmänhet
växte, lovade ingen snar återväxt. Omkring sjön
Mocka-jaur var dock skogen tämligen grov, ehuru man icke
lärer få räkna många träd på tunnlandet.
Norr om Mockajaursjön och en mil från Över-Luleå
sades detta nybyggesområde upphöra. Landet hade
redan börjat falla mot öster och en långsluttande dal
formerades mot berget Kanäsvare, beläget tre fjärdedels
•mil därifrån. Landet är nästan i ett beständigt stigande
till upp emot Mockajaur, och efter en längre sluttning
mot Kanäsvare började clet snart åter att höja sig. Och
är landet mycket ojämnt och mycket mera än på norra
sidan förenämnda bergsträckning. Föga
nybyggarelägenheter finnas å denna sidan emot vad å den norra
finnes att tillgå.
Till Över-Luleå nybyggesmark gränsar ett lappland,
tillhörigt nybyggnadslappen Paul Amundsson Svarthår,
vars land i bredden sträcker sig på nordöstra sidan om
Ranäsvare och i längden upp till Alakjaur, varest han
tillika är nybyggare. Föder några kreatur, utom renar,
vilka dock utgöra dess huvudnäring.
Uti den omnämnda dalen, som emot berget Kanäsvare
är formerad, träffades stundom stora stenras av röcl
granit, vilkas geschieben voro liksom rundnötta på alla
sidor. Närmare Kanäsvare upphörde barrskogen och
lövträden började mera allmänt vidtaga. Rönnträdet, som
icke sällan anträffades, stod ännu i full blomma. Flera
smärre bäckar och några större myrar hade vi redan
varit nödsakade att övervacla, vilket icke skedde utan
mycken svårighet i anledning av med
bergsprängarema-terialer lastade tvenne hästar, vilka ibland blott med
yttersta möda kunde framföras, och om fråga blev att
hjälpa hästarne, voro mina lappar icke att lita på, ty
de flesta av dem äro mycket rädda att komma sådana
djur för nära,
Kanäsvare är en lägre bergsträcka, strykande fram i
nordväst och sydost och liksom avdelt i trenne s. k.
klintar. Den syntes över allt vara beväxt med gran oeh
björkskog. Avfrusna trädtoppar vittnade om klimatets
hårdhet, och man berättade ock att i år hade snö varit
kvarliggande ända tills midsommar. Gräsväxten blir
därför på och omkring berget icke av någon betydenhet
förrän omkring hösten, då man där skall finna ett grönt
och ganska rikt fält, i stället för de gruvliga
gräsmossar, som nu betäckte jordmassan. Trakten här omkring
syntes vara ganska tjänlig till uppodling. Vi
genom-gingo västra ändan av bergets mellersta del, varest
ingen blottad klyft kunde upptäckas. Denna höjdsträcka
lär utgöra högsta landhöjden mellan Luleå och Råneå
älvar.
På nordöstra sidan om berget berättade man gränsen
vara emellan Jockmocks och Gellivare pastorater.
Bergets södra sida var icke så tvärbrant som dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
