Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITID NINGEN*! NORDEN
183
Arbetslöshetsförsäkringens principer.
— Olika uppfattningar. —
Den 27 april d. å. inlämnade 1926 års
arbetslöshets-sakkunniga sitt betänkande rörande
arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och leservarbeten. De sakkunniga
ha utgjorts av följande personer: ledamöterna av
riksdagens andra kammare Herm. Lindqvist (ordförande),
kapten Erik Bernström, lantbrukaren 0. L. Carlström,
byråassistenten Oskar Hagman och lantbrukaren J.
Johansson i Kälkebo samt dessutom professorn Eli F.
Heckscher, kanslirådet G. H. von Koch och byråchefen
Erik Odelstierna. Såsom sekreterare hos de sakkunniga
ha tjänstgjort hovrättsassessorn Sture Petersson och
förste aktuarien, fil. doktor O. A. Åkesson.
De sakkunnigas uppdrag har avsett utredning
angående såväl obligatorisk som frivillig
arbetslöshetsförsäkring samt därjämte även spörsmålet i vilken mån och på
vad sätt försäkringslinjen och arbetslinjen böra bringas
att samverka med varandra. I överensstämmelse härmed
ha de sakkunniga, oberoende av sin uppfattning rörande
arbetslöshetsförsäkringens lämplighet eller olämplighet,
utarbetat lagförslag till både obligatorisk och frivillig
försäkring. Dessutom ha framlagts förslag till lag om
offentlig arbetsförmedling och till förordning angående
anordnande av reservarbeten (nödhjälpsarbeten).
Det föreliggande betänkandet skiljer sig från den
gängse typen i så måtto, att det icke är upplagt såsom
ett majoritetsbetänkande med tillhörande reservationer.
I stället ha på varje punkt, där olika meningar gjort sig
gällande bland de sakkunniga, dessa skilda meningar
framlagts och motiverats och därtill i regel även
utformats i lagtext.
*
Efter en översikt av arbetslöshetsfrågans tidigare
behandling i vårt land och en kortfattad redogörelse för
arbetslöshetsförsäkring och övriga hjälpåtgärder för de
arbetslösa i utlandet utveckla de sakkunniga sina
principståndpunkter i avseende på den centrala
frågan försäkring eller icke försäkring och motiven härför.
Av ledamöterna tillstyrka herrar Lindqvist,
Hagman, Odelstierna samt von Koch införande av
arbetslöshetsförsäkring, den senare dock endast
under förutsättning att reservarbeten på visst sätt
inkopplas i försäkringssystemet. I motsats till de fyra
nämnda ledamöterna avstyrkes försäkringen av herrar
Bernström, Carlström, Heckscher och Johansson.
Vid valet mellan obligatorisk och frivillig
arbetslöshetsförsäkring ha samtliga sakkunniga varit eniga om att
tillerkänna det obligatoriska systemet ett principiellt
företräde framför det frivilliga. Herr Hagman har dock
ansett, att början bör göras med frivillig försäkring. Då
upptagandet av lånt- och skogsarbetarna i en
obligatorisk försäkring skulle erbjuda betydande svårigheter har
detta föranlett herr Johansson, oaktat han ger
principiellt företräde åt det obligatoriska systemet, att i likhet
med herr Hagman för närvarande förorda det frivilliga
systemet.
Såsom skäl för sin ståndpunkt betona herrar
Lindqvist, Hagman och Odelstierna till en början det
allvarliga i arbetslöshetens följder för såväl den arbetslöse
själv och hans familj som även för arbetsmarknaden och
samhället i cless helhet. Med hänsyn härtill måste det
anses vara av synnerlig vikt att vidtaga åtgärder i syfte
att mera jämnt fördela det tryck, som arbetslösheten
åstadkommer och därigenom mildra dess verkningar.
Härtill kommer, att den nuvarande sammanblandningen
av stats- och kommuningripande åstadkommit ett
sannskyldigt kaos på hjälpverksamhetens område, som det är
av största betydelse att komma ifrån.
Då det gäller att taga ställning till under vilka former
det allmänna bör inträda, anse sig dessa sakkunniga
icke kunna biträda någon hjälpform, som innebär att
hjälpen vid oförvållad arbetslöshet skall utgå enbart
efter behovsprövning. Behovsprövningen kommer
nämligen alltid att utgöra ett irritationsmoment hos de
arbetslösa, bland annat därför, att den i många fall verkar
så, att sparsamma och skötsamma personer anses icke
vara i behov av hjälp, medan däremot mindre
sparsamma och mindre skötsamma personer erhålla hjälp.
Grundprincipen för samhällets hjälpverksamhet bör i stället
vara »hjälp till självhjälp», vilken princip naturligast
realiseras under försäkringens form. Det erinras även
om att utvecklingen i andra länder följt just dessa linjer.
Vad reservarbetena beträffar böra dessa, såvida behov
föreligger, komma till användning dels för sådana
personer, som uttömt sin rätt till understöd från
försäkringen, dels för sådana, som ej omfattas av försäkringen.
Herr von Koch gör sin tillstyrkan av försäkringen
beroende av huruvida arbetslinjen inkopplas i systemet på
sådant sätt, att reservarbetet ingår som en del av de
försäkrades förmåner. Denna ståndpunkt motiveras därav,
att det första och viktigaste kravet bör vara att söka
bereda de arbetslösa arbete. Kan detta ej ske i öppna
marknaden, måste reservarbeten anordnas. Förutom de
produktiva värden, som härigenom skapas, erhålles ett
oumbärligt medel att från hjälpverksamheten avskilja
sådana individer, som icke vilja med egna krafter
försörja sig och de sina. För den händelse
arbetslöshetsförsäkring enligt de sakkunnigas förslag ej skulle komma
till stånd, har herr von Koch skisserat ett alternativt
förslag, som går ut på bildandet av särskilda lämpligt
avgränsade understöds- och pensionssamhällen, omfattande
en eller flera kommuner, som skulle omhänderhava all
samhällets hjälpverksamhet, som är avsedd att
genomgående baseras på behovsprincipen. Inom varje dylikt
område skulle hjälpverksamheten icke såsom nu
handhavas av olika organ, utan av en för hela verksamheten
gemensam social nämnd.
Herrar Bernström, Carlström, Heckscher och
Johansson, som avstyrka införandet av en
arbetslöshetsförsäkring, anse, att det allmännas ingripande på
arbetslöshetens område bör regleras enligt behovsprincipen samt att
de arbetslösa böra behandlas enligt i grund och botten
samma regler som samhällets övriga hjälpbehövande
medlemmar. De betvivla, att försäkringen skall kunna
bli någon verklig »hjälp till självhjälp», och se i ett
misslyckat försök därtill en risk för uppluckring av
den offentliga hjälpverksamheten, sådan som de
förmena har inställt sig i England i samband med
försäkringen. Även de framhålla emellertid riskerna i den
nuvarande svenska utvecklingen, särskilt genom stora
staclskommuners urskillningslösa användning av
fattigvården i fråga om arbetslöshetshjälp, och ge sitt stöd åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:02:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/indunord/1928/0185.html
