- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiosjätte årgången, 1928 /
239

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

239 INDU STRITIDN INGEN NORDEN



’ - ’o:

Det centrala Örebro. Från höger: teatern, sparbanken, frimurarelogen
(uti parken i bakgrunden).

gamla bonde- och bergsmanskultur samt dess förnäma
be rrgårdskult u r.

Bj-gge och Bo deltager i Örebroutställningen med en
i tre olika avdelningar uppdelad exposition. Den ena av
dessa visar ett småbrukarehem och inrymmes i en
särskild mönsteregnahemsbyggnad, den andra är en
förebildlig industriarbetarebostad och den tredje slutligen
ett småborgarhem i stad. Ett med särskild omsorg
utvalt koncentrat av Bygge och Bos vardagsvaror,
hemin-redningskonst och hushållsvaror fullständigar denna
intressanta avdelning.

Restaurangfrågan har lösts på bästa sätt, i främsta
rummet genom de två stora huvudrestaurangerna, vilka
tillfredsställa även de högsta krav. j|/

Maskinkultur.

Ur en artikel »Arbetareskydd och maskinkultur» i
»Svensk Smidestidning» tillåta vi oss återge följande,
som har sina väl beaktaasvärda poänger.

»Ingen, icke ens en ingenjör vid yrkesinspektionen,
skulle våga komma med förslag om skydd längs våra
landsvägar, där bilarna rusa fram med
snälltågshastighet. Och dock äro de gående varje ögonblick utsatta för
livsfara. En chaufför kan få hjärnblödning eller
svim-ningsanfall, och bilen rusar på och krossar människor.
Eller ett ögonblicks tanklöshet vid ratten. Yi få taga
risken, se upp och akta oss så gott vi kunna och följa
givna trafikregler. Men fara föreligger, döden lurar vid
varje vårt steg, om olyckan är framme. Så måste det
vara även inom industrin bland alla dess maskiner.
Yrkesinspektionen bör icke ens försöka förebjrgga alla
tänkbara olyckor utan nöja sig med skydd vid
påtagligt farliga ställen och i övrigt lita på att
maskinkulturen kommer att göra sitt.

Ty det är just maskinkultur, dvs vanan att på rätt
sätt arbeta vid och med maskiner, som förebygger de
flesta olyckorna. På detta område ha arbetsledarna en
betydelsefull uppgift att fylla. Främst gäller det att
iakttaga de unga, som börja arbetet vid industrin, och
söka bedöma, om de äro normalt mottagliga för denna
kultur.

För några år sedan anställdes på en plats en pojke,
som såg ut att vara både stark och förståndig, men efter
tre dagar befanns det, att han absolut saknade förmåga
att bedöma avstånd. Han kunde t. ex. icke beräkna eller
föimtse, hur långt ut till sidorna om spåret en tippvagns-

korg nådde, utan stod en gång stilla med ansiktet mot
tippvagnen, tills denna stötte honom i bröstet så att
han föll baklänges. Lyckligt, nog kom ej hans hand över
spåret., ty då hade den varit avklippt på ett ögonblick.
Pojken togs belt vänligt i förhör, och därvid framgick,
att han ej kunde se att vagnskorgen skulle stöta mot
honom. Naturligtvis fick han avsked, och lika naturligt
var att han kort tid därefter blev överkörd av en
bond-skiuts. Kördrängen blev frikänd av rådhusrätten.

Emellan ytterlighetspunkt.erna finnas många
mellanstadier. Detta omnämnda fall är enastående i min
30-åriga verksamhet som arbetsledare, men det finns fall.
då jag för mitt eget vidkommande undvikit olyckor på
arbetsplatsen genom att i tid avskeda sådana, som ej
varit, mottagliga för maskinkultur.

Det talas och skrives så mycket om att hålla föredrag
för arbetarna, ja, snart komma väl ràdio och film även
på detta område, men för egen del håller jag fast vid,
att somliga, människor ej äro bildbara för maskinkultur,
att de aldrig lära sig att rätt sköta en maskin och aldrig
kunna lära sig att akta sig själva. En arbetsledare måste
därför vara så pass psykolog, att han kan se till, om en
nyantagen arbetare har vissa defekter, som omöjliggöra
maskinkultur, ty vanan gör icke allt. Finnes det
defekter, så kommer en olycka att ske förr eller senare,
skyddsåtgärder och förbud till trots.

För att bättre klargöra begreppet maskinkultur vill
jag omnämna en annan motsvarighet, nämligen den
gamla skjutkulturen. De gamla jägarna — nutida
söndags-jägare och länsjaktsällskap skola vi. inte tala om —
hade sina. givna, regler hur en bössa skulle bäras, laddas
och avskjutas. Den som ej fogade sig och efterlevde
dessa regler blev nerskälld och utstött. Samma bör
förhållandet vara när det gäller maskiner. Vissa regler böra
oeftergivligt följas, ty därigenom kommer vanan att
alltid göra en sak på rätt sätt, att göra allt prat om
slappnad eftertanke betydelselöst. Vanan gör nämligen,
att arbetarna fullgöra, sitt arbete utan särskild tanke på
att akta sig. Naturligtvis kunna olyckor inträffa och
komma alltid att inträffa inom allt arbete, men
olyckornas antal minskas i den mån maskinkulturens väsen
ingår i medvetandet och blir något så att säga medfött. Det
sägs, att det fordras tre generationer för att skapa en
gentleman. Detsamma kan även sägas om en
industriarbetare.

Yrkesinspektionen bör taga hänsyn till den spirande
maskinkulturen bland arbetarna och icke komma med
drakoniska bestämmelser, som försena, försvåra och
fördyra arbetet i onödan. Arbetsledarna böra å sin sida
göra allt för att uppamma och fortbilda maskinkulturen,
dels genom urvalet av arbetare, så att sådana med
tydliga defekter, svag syn, hörsel, fel i avståndsbedömning,
utpräglad nervositet m. m. ej få arbete på sådana
platser, där till följd av dessa defekter olyckor lätt kunna
inträffa, och dels genom ett. absolut strängt
fasthållande vid vissa givna regler i arbetet, regler som så
småningom bli en vana att efterleva, och som betrygga mot
olyckor långt mera än skjrddsåtgärder. ]j O.»

Förf: s framställning är intressant och träffande.
Men hans pessimism, vad en ingenjör vid
yrkesinspektionen kan våga föreslå, och hans negativa förmaning
till denna institution finna vi betydligt överdrivna.
Det är nog så och förblir nog alltid så, att olyckornas
förbyggande är bättre än att låta dem husera som en
sorts uppfostrande farsot. För vår del tro vi helt
enkelt inte på en sådan pedagogik. Bättre stämma i
bäcken än i Mississippi. Red. av I. N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:45:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/indunord/1928/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free