Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
styckekis, som är användbar utan anrikning. Såsom
kopparmalm och arsenikmalm kan betecknas en sammanlagd
areal av över 13 500 kvm. Största delen av denna areal
håller relativt hög kopparhalt eller samtidigt hög
arsenik- och guldhalt. Rik bly-zink-malm förekommer på
ett par ställen med sammanlagt 300 kvm areal och
Geologiska undersökningens senaste rapport ger t. o. m.
vid handen att man funnit den sällsynta platinan i den
västerbottniska jorden. Huruvida den förekommer i
några brytvärda kvantiteter är dock ännu för tidigt att
yttra sig om.
För att utnyttja dessa tillgångar ha gruvor upptagits
även på andra ställen än i Boliden. (Jag förbigår här
de många privata smågruvorna, som drivits en tid efter
slagrutemäns anvisningar, men fått nedläggas utan att
ha givit något resultat.) Vid Mensträsk i Norsjö liksom
även på ett par andra platser i Norsjö och Malå pågick
1924—25 provdrift, som emellertid avstannade, då
transportmöjligheterna äro för dåliga liksom nästan
överallt uppe i dessa trakter. Den lilla
Holmtjärngru-van, likaledes belägen i Norsjö socken, bearbetades
under sommaren 1925 men ansågs sedan slutbruten. Där
bröts arsenikmalm som i guldhalt t. o. m. överträffade
Bolidsmalmen. Omkring 250 ton av denna malm, som
höll 24 procent arsenik, 1,85 procent koppar, 103 gram
guld och 220 gram silver pr ton, brötos och
exporterades av Västerbottens gruvbolag. I sommar ha påbör-
jats vissa arbeten för att åter eventuellt upptaga driften
vid denna gruva.
En fyndighet med utmärkt läge ur transportsynpunkt
är Åsen-gruvan, belägen endast ett par km. från
stambanan vid Kusfors station. Malmen vid Åsen består
huvudsakligen av svavelkis, vilken dock måste anrikas till
säljbar produkt, samt något kopparmalm. Västerbottens
Gruvaktiebolag, som även äger denna fyndighet, har i
sommar påbörjat gruvdrift å platsen i rätt omfattande
skala.
Slutligen ytterligare några siffror, som en avslutning
på denna lilla översikt. De metallmängder, som kunna
utvinnas genom avsänkning av de hittills upptäckta och
undersökta malmfältens i norra Västerbotten
samman-manlagda areal beräknas till 1 300—1 400 kg koppar,
varvid samtidigt erhållas minst 350 kg guld och 2%
ton silver, vidare över 2 000 ton arsenik, resp. över
2 600 ton arseniksyrlighet, cirka 1 000 ton zink och 50
à 100 ton bly. Vad slutligen den kvantitativt
dominerande malmen, svavelkisen, beträffar, är tillgången
därav så riklig för en så stor produktion som kan finna
avsättning. Denna kan till en början beräknas till 100 000
ton pr år, vilken siffra efter hand kan väntas stiga till
det dubbla.
Det är siffror, som rätt väl berättiga talet om
Västerbotten som Europas nya guldland och ett bergslagen i
vardande.
Frågan om patentavgifternas sänkning inför Uppfinnareföreningen.
Sammanträdet den 23 november.
Svenska uppfinnareföreningen hade sammanträde den
23 nov. å restaurant Riche i Stockholm.
Ingenjör C. A. Hult, styrelsens ordförande, som
utövade presidiet, inledde förhandlingarna med
minnesord över avi. medlemmen Maurits Larsson, en av
föreningens revisorer och dess klubbmästare, betonande den
bortgångnes mångsidighet som uppfinnare tillika med
hans konstnärskap samt hans vänsälla och sympatiska
personlighet.
Såsom medlemmur i uppßnnareföreningen invaldes
ing. U. I. T. Blomberg, Enskede; övering. V. Löf,
Experimentalfältet; ing. J. A. T. Burman, Stockholm; ing.
G. Sundlöv, Södertälje; ing. H. G. A. Ramsay, Sthlm;
övering. S. E. Rodling, Sthlm, och ing. K. J. G.
Ahlstrand, Sthlm.
Enligt styrelsen vid föregående
föreningssammanträdet lämnat uppdrag förelåg nu ett av densamma
uppsatt förslag till framställning angående sänkning av
patentavgifterna och åtgärder för en effektiv
avkortning av granskningstiden för patentansökningar, att
ingivas till K. m: t. Sedan förslaget föredragits och
hänvisning gjorts till en av civiling. Gustaf Lambert till
styrelsen insänd skrivelse i ärendet, publicerad i Ind.
Nordens nr 47 d. å,, vilken styrelsen anslutit till sin
skrivelse såsom bilaga, ävensom ett frågan berörande
yttrande från fil. mag. H. D. Nyberg blivit uppläst,
vidtog en livlig diskussion.
Ing. Lambert påpekade i sina anföranden bl. a.
att han i sin skrivelse velat se frågan ur ren
uppfinnaresynpunkt och att de av styrelsen föreslagna
patent-avgifterna i stort sett ej vore lägre än de före kriget
rådande, samt framhöll såsom sin åsikt att de 5 första
åren borde vara avgiftsfria, emedan patenthavaren i
regel ej tidigare kunde få någon inkomst av
uppfinningen; tal. yrkade slutligen att årlig patentavgift icke
skulle utgå t. o. m. 5: te året eller, om det skulle
befinnas ändamålsenligt, att patentavgiften under
denna tid sattes mycket lågt, 5 à 10 kr pr år. Ing.
Gustaf Rennerfelt ansåg att styrelsens
skrivelseförslag borde ha sett förevarande angelägenhet ur bredare
synvinkel. Så t. ex. förefunnes ett visst samband
mellan patentlagen och arbetslöshetens problem. Jämförde
med förhållandena i England och Förenta staterna —- i
det sistnämnda landet vore ju patentavgiften helt
obetydlig. Tal. fann riktigast, att de årliga
patentavgifterna alldeles borttoges: det vore staten, det allmänna,
som borde stödja uppfinnareverksamheten och alltså
bekosta patentväsendet. För motverkande av att
mindervärdiga patentansökningar belastade patentverkets
arbetsbörda kunde man kanske höja anmälningsavgiften.
I varje fall borde de första årens patentavgifter slopas.
Tal. föreslog att ärendet hänvisades till
uppfinnareföreningens patentlagförslags-granskningskommitté i och för
yttrande av denna eller att ny kommitté för det
förhandenvarande ändamålet tillsattes. Ing. Hult anslöt
sig principiellt till kravet på en långt gående
reducering av patentavgifterna, men det vore
ändamålsenligast att för närvarande stanna vid de av styrelsen
föreslagna sänkningarna; ytterligare sådana kunde
framdeles begäras, när förhållandena det medgåve.
Patentverkets beroende av tillräckliga medel för
patentgranskningens snabbhet och effektivitet vore jämväl en för
uppfinnarne synnerligen angelägen sak. Ing. J. H ä
r-d é n fann att hrr Lamberts och Rennerfelts krav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
