Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROVTAGNING
där ±p anger det procentuella antalet vär*
den som ligga mellan fastställda felgrän*
ser. Denna funktion finnes tabellerad så
att procentuella antalet värden mellan
gränserna ±p direkt kunna avläsas. En
sammanställning härav är gjord i tab. 2:1.
Av tab. 2:1 framgår, att om det prov*
tagna partiets ojämnhet medför ett san*
nolikt fel ( = r) hos delproven av 0,5, så
ligga över 99 % av delproven inom ett
intervall av ±2. Är däremot sannolika
felet 2,o, komma endast 50 % av delpro*
ven att ligga inom gränserna ±2.
Blandas ett visst antal delprov, t. ex.
n, och undersökes denna blandning, blir
sannolika felet hos erhållet provnings*
resultat:
r
r"=7if
där r är sannolika felet karakteristiskt för
hela partiet, (n antages litet i förhållande
till hela antalet delprov erfoderligt för be*
stämning av r.) I fig. 2/1 är sambandet mel*
lan rn och ri vid olika r grafiskt framställt.
Av fig. 2/1 framgår, att en ökning av
antalet delprov medför ökning av nog*
grannheten, till en början hastigt och se*
dan allt långsammare. Vidare framgår av
den gjorda överläggningen, att antalet del*
prov vid enhetliga partier icke behöver
ställas i relation till partiets storlek. För
ernående av en viss noggrannhet erfordras
således vid två partier med lika variation
i sammansättningen lika stort antal del*
prov, även om det ena partiet är dubbelt
större än det andra. Däremot är antalet
delprov, som måste uttagas från olika de*
lar av partiet, för ernående av en viss
noggrannhetsgrad, väsentligen beroende
på variationen i delprovens sammansätt*
ning. Som mått på denna variation har i
det föregående använts r = sannolika felet.
Provtages t. ex. ett parti kemisk trämassa
om 1 000 balar för vattenhaltsbestämning
och ligger vattenhalten i samtliga delprov
mellan 8 % och 12% och är r = 0,5, erhål*
les vid uttagning av delprov ur 25 balar
(ett delprov ur varje bal) ett sannolikt fel
i generalprovets vattenhalt av ca 0,i.
Är växlingen i de olika balarnas vatten*
halt större, säg mellan 6 % och 14 % och
r=l, erhålles vid uttagning av 25 balar
ett sannolikt fel av 0,2. För att i senare
fallet nå samma grad av noggrannhet som
i det förra, skulle behöva uttagas ej mindre
än 100 delprov. Härvid förutsättes, att
frekvenskurvan för distributionen av de
olika vattenhalterna är symmetrisk.
Delprovens storlek kan inverka på stor*
leken av r. Små delprov kunna således
medföra en påtaglig ökning av r och där*
med minska provtagningens tillförlitlighet.
Det är därför av vikt, att delprov ur olika
fat, säckar etc. i partiet uttagas så, att
de så nära som möjligt motsvara förpack*
ningsenhetens sammansättning. Detta kan
ofta ernås genom att ur varje förpack*
ningsenhet uttages ett flertal mindre prov,
som i sin tur sammanföras till ett delprov.
Vanligen är det bättre att uttaga ett större
antal mindre delprov än ett mindre antal
större. Härvid måste dock beaktas, att del*
provens storlek bör stå i beroende av
Fig. 2/1. Grafisk framställning av formeln rn =~t=- Kurvorna gälla (nedifrån räknat)
Vn
r = 0,5 ; r— l,o ; r = 2,o ; r = 3,o.
8
INGEN JÖRS HANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
