Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPPAR OGH KOPPARLEGERINGAR
Kiselbrons. Bland de kiselhaltiga bronserna
särskiljas två grupper nämligen dels de
s. k. corsonlegeringarna och dels de s. k.
everdurlegeringarna.
I corsonlegeringarna ,som förutom kop*
par innehålla små mängder kisel, ingå även
nickel eller krom. Dessa legeringar äro
härdbara. I härdat tillstånd ha de mycket
goda hållfasthetsegenskaper samtidigt som
ledningsförmågan för elektricitet och värme
är hög. I glödgat tillstånd äro de i det
närmaste lika mjuka och formbara som
koppar. I korrosionshänseende kunna cor*
sonlegeringarna jämställas med koppar. En
av corsonlegeringarna (SM 36011) är svår
att svetsa, medan de övriga äro lätta att
svetsa. Den nämnda legeringen är därför
synnerligen lämplig som elektroder för
punktsvetsningsapparater och liknande.
Hållfasthetsegenskaperna bibehållas vid
relativt höga temperaturer, varför lege*
ringarna äro väl lämpade som material för
fyrboxar, stagbult o. d.
Everdur är den gemensamma benäm*
ningen på ett flertal mycket korrosions*
beständiga och starka legeringar, där kop*
par ingår som huvudbeståndsdel med ki*
sel, mangan och eventuellt bly som till*
satsämnen. Kiseltillsatsen medför, att
korrosionsbeständigheten är bättre än för
den rena kopparn. Liksom koppar angri*
pas de dock av oxiderande syror och
lösningar samt av ammoniak. Hållfasthets*
egenskaperna äro utmärkta. Legeringarna
användas särskilt inom den kemiska in*
dustrin, skeppsbyggnadsindustrin samt
överhuvudtaget där stor korrosionsbestän*
dighet, hög hållfasthet, svetsbarhet och
god bearbetbarhet äro av betydelse.
Tab. 6:5—6:7 visa sammansättning och
egenskaper för de vanligaste kiselbronserna.
Berylliumbrons. Den normala beryllium*
bronsen innehåller utom koppar ca 2,2 %
1 Legeringens beteckning ingår i en av Sv. Metallverken antagen beteckningsserie.
beryllium och 1 % nickel. Den kan här*
das och erhåller härigenom en i hög grad
ökad hårdhet och hållfasthet. De elastiska
egenskaperna äro synnerligen goda och
likaså utmattningsegenskaperna, varför
berylliumbrons är ett utmärkt fjädermate*
rial. Elektriska ledningsförmågan är unge*
fär dubbelt så hög som hos fosforbrons.
Korrosionsbeständigheten är god. I vissa
nyare legeringar har det varit möjligt att
sänka berylliumhalten genom tillsats av
nickel eller kobolt.
Tab. 6:5, 6:6 och 6:7 visa sammansätt*
ning och egenskaper för de vanligaste
berylliumbronserna.
Blybrons. Blybronserna omfatta dels bi*
nära legeringar av koppar och bly med
upp till 40 % bly, dels flerkomponents*
legeringar med ytterligare tillsatser, spe*
ciellt tenn upp till 11 %, nickel till 4 %
och zink till 3 %. Mindre tillsatser av
mangan, kisel, antimon, magnesium, alu*
minium, fosfor m. m. användas speciellt
för de binära legeringarna.
De binära legeringarna äro på grund av
lägre hårdhet och formförändringsmot*
stånd använda för igjutning av lagerstöd*
skålar av stål, flerkomponentslegeringarna,
som äro hårdare, däremot för hela lager.
Då blybronslagren ha liten innötnings*
förmåga, måste en noggrann bearbetning
utföras med diamant* eller hårdmetallsvarv*
ning. (Se vidare »Lagermetaller», kap. 12.)
Tab. 6:5 och 6:6 visa de vanligaste lege*
ringarnas sammansättning, egenskaper och
användning.
Rödgods. Rödgods äro legeringar, som
bestå av koppar, zink och tenn, eventuellt
med tillsatser av bly, nickel m. m. Röd*
godsen användas i huvudsak som gjutle*
geringar. Genom blytillsatsen bli lege*
ringarna mera lättgjutna, varjämte bear*
180
INGEN ]ÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
