Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade da förrunnit, sedan den första godtemplarlogen bildades i Sverige.
Högtidstalet hölls av dåvarande ordenschefen Edv. Wavrinsky. Den
rymliga kyrkan var packad med människor, och temperaturen var hög
i dubbel bemärkelse.
Jag har sedan dess varit med om åtskilliga godtemplarfester med
varierande program och varierande andestyrka. De gångerna kan jag icke
räkna, då jag vid dessa fester stämt in i sången: Verka, ty natten kommer!
Och jag har haft tillfälle att under årens lopp studera åtskilliga
godtemp-lartyper. Sålunda känner jag rätt väl typen Karlsson liksom ock typen
Bjöikman. Namnen äro hämtade ur Carl Larssons i By roman: Logen
5455 Morgonvind av I. O. G. T.
Typen Karlsson må denna gång överantvardas åt den barmhärtiga
glömskan. Men typen Björkman må framdragas och prisas, ty den har
varit godtemplarordens brinnande hjärta och heliga sälta. Den typens
representanter ha varit vägrödjarne, när det gällt att bryta ny mark, och
de ha varit de sista på skansen, när det gällt att hålla en ställning.
Vännen Björkman är offervillig, osjälvisk och trofast. På honom
kunna tillämpas de paulinska orden: Kärleken söker icke sitt. Kärleken
förgår aldrig. Han är icke blott etiskt utan ofta jämväl starkt intellektuellt
betonad. För det mesta gör han icke mycket väsen av sig. Han hör till
dem, som Geijer hade i tankarne, när han skrev:
Ej buller älskar jag och bång.
Vad stort sker, det sker tyst.
Jag firar Godtemplarordens 50-årsjubileum med att föreslå ett
fyr-faldigt leve för vännen Björkman.
KYRKOHERDEN HARALD HALLÉN,
Arvika, bemärkt socialdemokratisk politiker, gör följande uttalande:
När Godtemplarorden vid sekelskiftet och årtiondet därefter hade sitt
stora genombrott i vårt folkliv, var det förvisso ett uttryck för samma
ideella patos, som är vårt folkarv och som i de religiösa väckelserna,
nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen, tagit sig olika uttryck. Det är samma
ideellt betonade drift efter frälsning från något ont, som är gemensamt
för dem alla.
Det är särskilt två förblivande nationella tillgångar, som jag anser, att
Godtemplarorden tillfört vårt folkliv: dels har den mäktigt bidragit till
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
