Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lyst och lett dem på törnig stråt.
Som ett Excelsior! har det manat
till verk, vars omfång de knappast anat
och tvungit haltande fot framåt.
Vill se’n du fråga: Vad var dess syftning? —
Ack, ej blott egen men likars lyftning
till ljus och sanning, till liv och frid,
ty självförglömmelse alltid prydde
en var, som bjudande maning lydde
att följa tått i världsfrälsarns spår.
Det andens svärd, de i striden svängde,
den vårdkas klar, de på höjden tände
har frigjort mänskor av nöd förträngde
och lossat tryckande bördors tvång.
De verktyg, troget i hand de förde,
har rivit stängsel ej tid förstörde
och har byggt nytt för ett släkte nytt.
Se, stridens märke på tempelhöjden,
det minner ännu om änglafröjden:
God vilja mänskor! Åt Herren pris!
Så hava de kämpat, de hjältar som gått,
så kämpa de ännu, de som stå kvar,
ja striden den fortgår ännu.
Signalen den kallar båd kvinna och man
att träda i stridens sold,
att nedslå de makter, som binda vårt släkte
i mörkrets och brottets våld.
Säg, träder du in i kämparnas krets?
Vill ljusets rustning du kläda dig i
och leva för sanning och rätt?
Dig segerlön vinkar, den sviker dig ej,
den bleknar icke dess glans
men strålar beständigt blomsterröd
om ock under törnekrans.
Adéle Wetterlind.
373
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
