- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
266

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

266’ ERNST LUNDQUIST

hade ringarna i vattnet utgått, ringarna, som bidragit
att rubba jämvikten i Yvonnes liv, ringarna, som ännu
inte hade nått land...

Och hennes egen mors onda handling, då hon
bedragit sin man och gjort sin lilla dotter föräldralös, var
inte det också en sten, som skapat djupa och mäktiga
ringar i vattnet? Då han häromdagen gjort Yvonne
frågor om hennes mor, hade hon ivrigt förfäktat, att
dennas felsteg ej stod i det ringaste samband med
hennes eget, men hon hade till sist ej kunnat neka för,
att det tidigt inplantade medvetandet, att modern varit
en äktenskapsbryterska, i förtid vant henne att betrakta
äktenskapsbrottet som något alltför mänskligt,
någonting, som kunde förekomma och ofta förekom till och
med i familjer med bildning och en viss själsadel. Hade
inte detta haft en förslappande inverkan på barnets
moraliska begrepp? Fröet till Yvonnes onda handling
hade kanske alltså nedlagts hos henne av modern?

Men på detta sätt gick ju allt personligt ansvar
förlorat, och människan blev ett viljelöst offer för sina
förfäders gärningar. Hela detta resonemang var
naturligtvis alldeles skevt. Tor visste varken ut eller in.
Han tyckte, att hjärnan låg som. en blyklump i hans
huvud och vägrade att göra tjänst, och det just nu, då
det gällde att fatta ett så viktigt beslut för framtiden.
För första gången i sitt liv kände han ett behov av
någon att tala med, att vädja till; han skulle så gärna
ha avstått från sin ärelystnad att »tänka själv» och
vara »sig självom en lag», han skulle i sin villrådighet
till och med ha kunnat ’bygga sitt beslut på »lånegods»,
på andras tankar, om det funnits någon klok och
rätt-tänkande människa, som velat låna honom sitt
förstånd...

Yvonne! Hon var både klok och rättänkande trots

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free