- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
17

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - Fjärde söndagen i advent

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

nom en viss Messias-värdighet. Hade därför Johannes på deras
fråga: Är du Elias? svarat: Ja, så hade han visserligen svarat sant,
men judarna hade fått en farlig osanning i sin uppfattning,
nämligen att Johannes var Messias. Fastän Johannes var Elias, så var
han det icke i den mening, som judarna hade om den utlovade Elias.
Därför svarade Johannes både rätt och sant, när han sade:
"Jag-är det icke; och judarna fingo därigenom en sann uppfattning om
den sak, som de frågade.

Den av deputationen efterfrågade profeten syntes syfta på den
av Herren utlovade profeten i 5 Mos. 18: 15—19. Och det är
Kristus, som där utlovas, varför ock Johannes svarade på denna
deras fråga med ett avgjort nej. "Då sade de till honom: Vern är du,
att vi må giva dem svar, som hava sänt oss f Vad säger du om dig
självV’

Johannes hade hitintills endast sagt, vem han icke var, att han
icke var Kristus, emedan det var själva centrum och huvudsaken i
de-putationens uppdrag att få veta det och det nödvändigaste för dem
att få veta det, på det att de måtte vända sig till Kristus, som de nu
också hade ibland sig. Sedan gav han dem ock upplysning om,
vem han var. Han sade: "Jag är en ropandes röst i öknen: gören
Herrens väg rät, såsom profeten Esaias har sagt!" Es. 40: 3, 4.

Att neka sin synd, skuld och dom och anse sig själv from och
gudfruktig, det är att göra sig själv vägar, och de äro endast
krokstigar, på vilka man icke kan komma hem. Herren har icke mer än
en väg till sig och sin himmel för syndare. Därom säger profeten:
"Där skall vara en stig och väg, vilken den heliga vägen heta skall,
så att ingen oren skall gå däruppå; och densamme skall vara för
dem, att man däruppå gå skall, så att ock de fåvitska icke behöva
där vilse fara". Es. 35:8. Och Jesus säger: "Jag är vägen och
sanningen och livet; ingen kommer till Fadren utan genom mig."
Joh. 14: 6.

Eemedan nu Jesus icke har kommit för att kalla rättfärdiga
utan syndare, så är denna väg endast för de orena att gå på. Men
hur oren man än är i sig själv, är man dock ren, klar och oförvitlig i
vägen. Därigenom förklaras den skenbara motsägelsen: "ingen
oren skall gå däruppå" ock "densamma skall vara för dem" — de
orena — "att man däruppe gå skall". Så oren man är, får och skall
man gå på den vägen; men man kan icke föra in sina synder i
Kristus, utan man går i honom ren, rättfärdig och helig. Fastän
man i sig själv är oren, även när man är funnen i Kristus, så är
man på samma gång nämligen i honom ren och rättfärdig. Vår
ständiga naturondska hindrar oss icke att gå på vägen; men den
kan icke heller upphäva det saliga förhållandet, att vi i vägen, i
Kristus äro rena-

"Allt är förtappat, förlorat i mig,
allt är, o Jesus, fullkomnat i dig!"

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free