- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
54

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - Fastlagssöndagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54

Fastlagssöndagen.

Joh. 12: 23—33.

Vi gå i dag, enligt kyrkoåret, in i den heliga passionstiden, då vi i
anden få följa vår dyre Frälsare på hans marterbana i hans
arbete att försona oeh frälsa oss, arma syndare.

Dagens text utgör ett svar till de greker, som hade kommit till
Jerusalem för att tillbedja under den påskhögtid, som nu
tillstundade. Det är ju tänkbart, att dessa greker när de förnummo, huru
judarna stämplade efter Jesu liv, ville erbjuda Jesus att komma
med dem hem till deras fristater, där han fritt skulle få utöva sina
barmhärtighetsverk på blinda, döva, spetälska och andra, sjuklingar.
De ville dock först se honom. När Andreas och Filippus
framställde grekernas önskan, svarade Jesus: ’ ’Stunden har kommit, att
Människosonen skall varda förhärligad".

Den stund, då både judar och greker skulle försonas, och som
Gud förkunnade redan för Adam och Eva i paradiset oeh sedan
alltfort, och som alla saliga mäniskor under årtusenden väntat efter,
den stunden var nu kommen.

Jesus framstår härlig inför Gud och människor i sin stora
offergärning; men det är icke blott det, som ligger i ordet "förhärligad-",
utan det var härligt för den förbarmande mer än moderligt ömma
kärleken att få frälsa de olyckliga.

Det vetekorn, som icke införlivas med jorden och dör,
förbliver allena, lika visst som clet, som ligger i spannmålslåren. Hade
icke Jesus dött för oss och med sin död försonat våra synder, så
hade han själv farit till himmelen, men icke en enda människa hade
fått eller kunnat vara där.

Grekerna skola nog få se mig, ville Jesus säga, men i en
mycket härligare och betydelsefullare mening, än de nu kunna
föreställa sig, nämligen såsom frälsare och icke blott läkare. Han säger
därför: ’ ’Om vetekornet icke faller i jorden och dör, så förbliver det
allena; men om det dör, så bär det mycken frakt.’’ I Jesu död
försonades och rättfärdiggjordes hela människosläktet — både judar
och hedningar — inför Gud. Detta bevisades genom hans
uppståndelse. Paulus säger i Rom. 4: 25: " — ■— vilken har blivit
utgiven för våra synders skull och uppväckt för vår
rättfärdiggörel-ses skull". Detta ord skall förkunnas för både judar och
hedningar, och inför Guds och Lammets tron skall en gång en oräknelig
skara stå bärgad såsom en frukt av Jesu död.

Jesus undervisar både grekerna och lärjungarna, att såväl han
själv som alla hans efterföljare måste gå försakelsens oeh lidandets
väg till härlighet. Han säger: "Den som älskar sitt liv, han skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free