- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
57

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 1 Söndagen i Fastan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

57

2 Söndagen i Fastan.

Matt. 16: 21—23.

Jesus hade frågat lärjungarna: ’ ’Vem sägen I mig vara ?’’. Och
Petrus hade givit detta tydliga och bestämda svar: ’ ’Du är
Kristus, den levande Gudens Son." Matt 16: 15, 16. "Från den
tiden" — då lärjungarna voro komna därhän, att de kunde avlägga
en sådan kla.r och sanningsenlig bekännelse om Jesus — "begynte
Jesus förklara för sina lärjungar, att han måste gå till Jerusalem
och lida mycket av de äldste och av översteprästerna och av de
skriftlärda och dödas och på den tredje dagen uppstå igen".

Lärjungarna visste att han var Kristus, men den judiska
uppfattningen att Kristus skulle upprätta ett härligt jordiskt
messias-rike, satt ännu djupt i dem. — Den judiska surdegen sitter ännu i
oss. Ingen vill lida, alla vilja njuta. Och när Kristus lider i sin
församling och i de enskilda församlingsmedlemmarna, håna
fienderna och anse detta lidande såsom bevis för, att det hela är
galenskap, eller att Kristi härliga rike existerar endast i inbillningen.
Och även Jesu lärjungar bliva ofta förbryllade över de lidanden,
som övergå dem. Han behöver därför än i dag undervisa sina
lärjungar, att han ännu går lidandets väg med sin församling och att
han genom lidanden och skenbara nederlag förer sin rikssak till
seger.

De lidanden, Jesus omtalar i vår text, och som gjorde
lärjungarna så bestörta, äro de största segergärningar, som segerherren,
vår dyre Frälsare, har utfört. De voro försonings- och
frälsningsgärningar. Vi måste för våra synders skull dö, ty syndens lön är
döden i dess allra djupaste och hemskaste betydelse. Nu tog
Jesus vårt namn ■— han blev människa — och i vårt namn och ställe
drack han vredens kalk, tömde lidandets bägare ända till dess sista
droppe. På det sättet har Guds rättvisa dom över brottslingarna
blivit utförd, världen försonad och Gud nöjd och döden och
djävulen förlorat sina vapen eller rättsanspråk på människan. Nog var
det en härlig seger — ja, den härligaste seger, som Jesus vunnit för
oss. Men den vanns genom de djupaste lidanden.

Han förklarade, att han måste gå till Jerusalem och lida mycket.
Han måste, ty han hade lovat det, gång efter annan under fyra
tusen år. Men bakom alla dessa löften, vari Guds frälsningsråd är
uttalat och lovat, står hans ömma frälsarehjärta. Han måste lova
frälsning, ty hans kärlekshjärta kunde icke lida, att mörkrets makt
oss tog till sig, utan han ville kämpa och strida för att frälsa sina
älskade bröder och systrar. Hans ömma, förbarmande kärlek tvang
honom att lova och uppfylla sina löften att genom död befria syn-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free