Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - Annandag Påsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Annandag Påsk.
Joh. 20: 11—18.
Den händelse, som dagens text berättar, tilldrog sig på morgonen
av Jesu Kristi uppståndelses dag. Denna dag är den härligaste
dag, som har uppgått över jorden. Synnerligt ljuvlig och härlig
var den för Jesu vänner. Detta hindrar dem dock icke att även på
denna dag sörja och sucka, innan de fingo klarhet över vad som
hade skett på denna dag och betydelsen av det skedda.
Maria Magdalena, "från vilken Jesus hade utdrivit sju onda
andar" (Mark 16: 9), var en sann Jesu lärjunginna, som var Jesus
mycket tillgiven. Dock börjar vår text med dessa ord: "Men
Maria stod och grät utanför graven." Hon kände det så, som att hon
aldrig mer skulle kunna få någon lisa i sin själ eller ro i sin ande,
ty hennes Frälsare, vän och hopp var icke blott död, utan, såsom hon
menade, för alltid försvunnen från henne. Och likväl var han
henne så nära.
Det är icke några främmande erfarenheter för Jesu vänner.
Huru ofta är han icke försvunnen från deras trosbliek, från deras
känslor. De läsa hans löfte och anropa honom om nåd och
förbarmande ; men allt. är hopplöst, ty allt är känslolöst, kallt och dött.
Men fastän de icke kunna se det då, så är han dem dock lika nära,
som han var Maria nära vid detta tillfälle.
"Under det hon nu grät, lutade hon sig in i graven och fick se
två änglar i vita kläder, sittande, den ene vid huvudet, den andre
vid fötterna, där Jesu, kropp legat; v. 11, 12. — Änglarna äro våra
tjänsteandar, men i regel hava människorna blivit förskräckta och
bävande, när änglar hava uppenbarat sig för dem. De kunna dock
uppenbara sig även på ett uppmuntrande sätt. Så gjorde de nu.
De kunna dock icke i ett skuldbelastat hjärta och samvete ersätta
Frälsaren. Hur vänliga de än voro mot Maria, så kunde de icke i
allra ringaste mån ersätta hennes Frälsare.
"Och dessa sade till henne: Kvinna, varför gråter du?"—
Det är ingen ovanlig företeelse, att människor såväl män som
kvinnor och barn gråta. Ingen undgår tidens nöd. Alla både stora och
små, rika och fattiga, friska och sjuka få offra till den tåreflod,
som flyter genom världen ända sedan syndafallets dag. Det är
dock mindre vanligt, att människor så älska sin Frälsare, att de
begråta hans fördöljande, såsom Maria gjorde. Huru har du,
käre läsare, det i denna fråga? Kan du leva borta från din Frälsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
