- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
90

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 3 Söndagen efter Påsk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

6 Söndagen efter Påsk.

Joh. 17: 1—8.

Jesus stod nu färdig att överlämna sig åt marter och död. Han
måste alltså skiljas från sina kära men svaga och okunniga
lärjungar. Det ligger honom ömt på hjärtat, att icke djävulen må lyckas
i sina planer att snärja och fördärva dem. Han talade därför
särskilt mycket till dem i avskedsstunden, både väckande, varnande,
förmanande och tröstande. Johannes har fått nedskriva fyra kap.
av vad Jesu då talade. Vid detta tal såg nog Jesus med ömhet och
allvar ned på lärjungarna för att även med blicken tilltala dem.
Men han visste, att i den sållning, som nu skulle övergå dem, skulle
de icke kunna behålla eller på sig tillämpa hans ord. Men om
utsikterna till räddning voro mörka, när Jesus såg ned på
lärjungarnas oförmåga, så voro de dock ljusa, då han lyfte sina ögon upp mot
himmelen, till sin Fader. När det blir svart och förtvivlat för dig
här på jorden, så att det, vart du vänder och vrider dig i din ångest,
är hopplöst och förtvivlat, så får du lyfta dina ögon upp mot
himmelen, till din i Kristus nåderike Fader. Och där är det ljust och
ljusa utsikter till hjälp och räddning för dig, även om du icke ser
det. Lyft därför dina ögon uppåt, till dess även du får se hjälpen!

Hjälpte det icke att tala med lärjungarna om Fadern, så
hjälpte det att tala med Fadren om dem.

"Detta talade Jesus och upplyfte sina ögon emot himmelen
och sade: Fader, stunden har kommit, förhärliga din Son, på det
att din Son må förhärliga dig". — Den stunden, då Jesus med sitt
försoningslidande skulle försona en hel världs under årtusenden
begångna synder, var nu kommen. I denna enastående offergärning,
där Jesus får svara och lida för alla människors synder, vartill
Fadren även har utgivit honom, och vilket även Jesus villigt gör,
bliva Fadren och Sonen förhärligade såsom både rätfärdigheten och
kärleken. Men det är icke blott detta, som ligger i orden:
"förhärliga" utan ännu mer. Eftersom Gud hade vilja och en
brinnande önskan att rädda de förlorade från förbannelse, död och
helvete, så var det. härligt för Gud själv, att. han funnit, en utväg
därtill. Nu har denna stund kommit. Fadren vill hava de förlorade
frälsta, Sonen vill frälsa dem med uppoffring av sitt eget liv.
Fadren räcker lidandets kalk åt Sonen och salighetens bägare åt de
förlorade, och både Fadren och Sonen känna det härligt att kunna
utföra denna sin kärleksvilja.

"Såsom du har givit honom makt över allt kött, på det att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isakpost/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free