- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
115

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 2 Söndagen efter Trefaldighetssöndag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

115

gång får och skall jag dock älska den förvillade människan, göra
henne allt gott och nitälska för hennes omvändelse men hata och
undfly hennes inflytande över mig.

Här är fråga om att så omfatta Jesus Kristus, det eviga livet,
och kärlek till sanningen i honom, att ingenting jordiskt må bliva
oss omöjligt att försaka oeh lämna för att vara funna i honom allena.

Denna försakelsens väg är ett kors så tungt, att det synes oss
omöjligt att under sådana villkor vara Jesu lärjungar. Men hava
vi behov av Frälsaren och vi hava lärt känna honom och hava sinne
för honom, då skall ock han leda oss, så att’vi kunna vandra den
vägen och uteslutande den. De många millioner martyrer hava gått
den vägen. Och i den skaran hava vi icke blott apostlar och
kyrkofäder utan många jude- och hednabarn, som för sin tro på Jesus
blivit av sina föräldrar och anhöriga förbannade och utdrivna ur
hemmet och fått lämna — allt. Herren Jesus har dock varit dem
nära med sin kraft, att de kunnat uthärda oeh behålla honom såsom
sitt hjärtas skatt, och så hava de förblivit honom trogna in i döden.

Tänk, vilken kamp och strid, vilka hårda prov, vilken hel och
odelad underkastelse under hans vilja, vägar oeh råd! Vi kunna
dock icke beklaga dem, utan vi prisa dem saliga. De hava här
åtnjutit syndernas förlåtelse, rättfärdiggörelsen i Jesu blod,
barna-skapets ande, och nu äro de i den eviga härligheten och i den
ljuvaste saligheten -—■ de äro i himmelen.

Nu är det varje människa förelagt att välja ett av dessa två i
livet eller döden. Herren vill icke hålla oss i okunnighet om vad
det gäller.

Det är en obetänksam man, oeh den blir ock föremål för spe,
som börjar bygga ett torn men måste upphöra, då han lagt
grundvalen. Oeh vi äro dårar, om vi vilja blivai Jesu lärjungar för att
vinna jordisk rikedom och ära och undkomma lidande här i världen.
Nej, "det är till andra strider, som ban oss kallat har; det är för
andra tider, han lönen åt oss spar."

I texten framhåller Jesus en annan liknelse om krigsberedelse
och fredsslut, Syndens ma.kt inom oss, satans och världens ondska,
list och välde både inom och utom oss och mångahanda lidanden,
som göra livet tungt och farligt, äro visserligen såsom en krigshär
på tjugotusen man. Och när vi räkna, vad vi hava att möta fienden
med, räkna vi så felaktigt, att vi mena oss blott hava tiotusen. Och
skulle vi strida i egen kraft, då hade vi icke ens tio stridbara män
att möta fiendens stora styrka med. Men så må vi icke räkna, på
det att vi icke må sända den fientliga hären budskap för att
underhandla om fred! O, ve för en sådan fred! Den innebär, att man är
övervunnen och ligger i den ondes våld.

Nej, vår segerhjälte, Jesus Kristus, är Gud över allting,
högtlovad evinnerligen. Han är större än alla;. "Är Gud för oss, vem
kan vara emot oss?" Rom. 8: 31. Må vi därför träda under hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isakpost/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free