Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 3 Söndagen efter Trefaldighetssöndag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
1 Söndagen efter Trefaldighetssöndag.
Luk. 15: 11—32.
Dagens text bär till överskrift: "Ben förlorade sonen". — Det
är en uppskakande rubrik och bakom den ligger den djupaste
sorg och en strid flod tårar.
Min käre läsare, som har förmånen att äga ömma föräldrar
och fått växa upp under deras kärleksfulla vård, tänk på
vad de, villigt och glatt, offrat för din skull, oeh huru
innerligt de ömma för ditt väl. Vill du icke löna dem något tillbaka,
innan döden sliter dem från dig, då du torde få bittert begråta din
försummelse. Vill du återgälda deras kärlek, så kan du det genom
att icke träda in på den förlorade sonens väg.
Men börjar du skaffa dig bekantskaper, som du icke vill eller
kan taga emot i hemmet, och nöjen, som du vill hemlighålla för dina
föräldrar, då börjar snart ditt hem bliva dig tråkigt, då har du
redan inträtt på den förlorade sonens väg, vilken förer dig till olycka
och fördärv. Och det är långt ifrån säkert, att den förlorade sonens
sista erfarenheter bliva dina. Tusenden förlorade söner och
döttrar hava till sina föräldrars sorg och för tidiga död dragits bort
från hemmet av onda sällskaper och syndiga lustar, men få hava
återkommit hem. O, må du akta dig för det första steget, som
drager dig bort från tillgivenhet och förtrolighet för dina föräldrar!
Dagens text har dock en djupare betydelse än att skildra huru
ett barn, som växt upp i ett gott hem, kan bliva så förvillat, att det
överger sitt goda hem oeh sin ömme fader och därigenom sjunker
ned i det djupaste elände samt huru glad fadern bliver, då barnet
kommer åter hem. Det har en djup och ljuv andlig betydelse. Den
är för lång att i en sådan här kort betraktelse genomgås ord för ord,
varför här nu göres endast några kortare antydningar.
Om vi då först veta anledningen tjll liknelsen, så hava vi därmed
nyckeln till ett rätt förstånd av den. Och anledningen var denna:
"Och till honom (Jesus) kommo alla publikaner och syndare för att
höra honom. Oeh fariséerna knorrade och sade: Denne mottager
syndare och äter med dem.’’
Här hava vi tre förhållanden: Jesus, som mottog publikaner och
syndare och åt med dem; de publikaner och syndare, som kommo till
Jesus för att höra honom och — fariséerna och de skriftlärda, som
knorrade häröver. Dessa tre förhållanden gå igen i de tre
liknelser, som Luk. 15 består utav. Först hava vi mannen, som har hundra
får, betecknande Jesus; det förlorade fåret, betecknande publikaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
