- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
127

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 6 Söndagen efter Trefaldighetssöndag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127

förbannelse för oss. Gal. 3: 13. Vilja vi nndgå lagens dom, då
måste vi tro på Jesus och genom tron vara funna i honom. Fil. 3 : 9.
Därigenom stå vi fullkomliga inför lagen. Men vad vi äro i
Kristus äro vi heliga, som han, och således välsignade och icke under
lagens dom, fastän vi i oss själva alltid äro fördömda syndare.

Genom tron på Kristus inskriver Gud lagen i vårt sinne, så att
vi få lust till Guds lag efter den invärtes människan. Rom. 7: 22.
Även vi vilja då icke upplösa utan fullborda lagen, fastän vår onda
natur strider emot vår villige ande, så att vi icke göra, vad vi vilja.
Gal. 5: 17.

Fariséerna menade, att Jesus upplöste lagen, då han
förkunnade syndernas förlåtelse för alla syndare, som kommo till honom,
hur usla de än voro. De förstodo icke, att han såsom medlare
hade full rättighet att förlåta de synder, som han själv skulle
försona. Icke heller förstodo de, att denna fria förlåtelse verkade i de
benådade en levernets rättfärdighet, som övergick de skriftlärdes
och fariséerna^ De i samvetet frigjorda tjänade nämligen Herren
med verklig lust, då fariséerna gjorde sina s. k. goda gärningar
ovilligt,

Med kraft bedyrar Jesus, att icke den minsta bokstav eller en
enda prick och ännu mindre något bud av lagen skall förgås, förrän
det skett, att himmel och jord förgås. När himmel och jord brinna,
då brinna alla biblar, allt papper och pergament, all trycksvärta, ty
sedan behöver ingen läsa Guds ord. I himmelen skåda de saliga
bibelns innehåll, Gud och hans kärlek och vilja. I helvetet finns
ingen tillgång till salighet. Men så länge på jorden finnas
människor, som Gud vill hava till barn och tjänare, så skall icke den
minsta bokstav eller en enda prick av lagen förgås.

Detta gäller sedelagen, "de tio budorden". Ty vad Gud där
bjuder, det ändrar han aldrig i evighet, Huvudsumman av denna
lag är, att vi skola älska Gud över allt och vår nästa såsom oss
själva. Och det vill Gud i evighet. De saliga skola ock
evinnerli-gen i himmelen uppfylla hans vilja,

Ceremoniallagen däremot var given för det ändamålet, att
världens Frälsare skulle kunna födas av Abrahams efterkommande.
När detta ändamål var vunnet, upphörde den lagen att vara
bindande. Gal. 3: 23—26.

Fariséerna delade upp buden i flera klasser och menade, att
somliga bud voro små, andra stora. Sedan de fått något bud att
kallas det minsta, var det lätt att icke akta det utan upplösa det.
Jesus använder då deras älsklingsord "minsta", men tillämpar det
på dem så, att de skulle bliva "minst" i himmelriket, det är — de
skulle aldrig komma dit. "Därför^ vilken som upplöser ett av dessa
minsta bud’ och lärer människorna så, han skall kallas minst i
himmelriket; men vilken som håller och lärer, han skall kallas stor i
himmelriket."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isakpost/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free