- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
131

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - Kristi förklaring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

131

Kristi förklaring.

Joh. 13 : 31, 32.

Jesus stod nu färdig att utföra den sista handlingen till det fallna
släktets försoning, frälsning och upprättelse. Från evighet har
han med välbehag sett på denna härliga kärleksgärning, detta
räddningsarbete, som skall förvandla många förtvivlades ångestskri i
hallelujasånger i evigheters evighet. Då han är själva ömheten,
barmhärtigheten och kärleken, så må vi icke förundra oss över, att
han, med blicken på vad hans marterstig skulle uträtta, säger, att
det var ett förhärligande.

De voro samlade i nattvardssalen i Jerusalem. Judas var med;
Jesus sökte att väcka honom och sönderslita de garn, som djävulen
insnärjt honom uti, men Judas förhärdade sitt hjärta och gick till
rådsherrarnai och berättade för dem, att de kunde finna Jesus
redan denna natt i Getsemane. Så länge Judas var med i salen, var
det en tryckt sinnesstämning i den lilla hopen. Men när han hade
gått ut, sade Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad, och Gud
är förhärligad i honom.

Jesus utbrister ju här rent av i ett jubelrop över, vad lian nu
under några timmar skall verkställa. — Underliga kärleksnit om de
fallnas frälsning! Utan tvivel syftar Jesus på sitt lidande med
detta utrop.

Gud är så härlig i sig själv, att han kan icke bliva härligare;
ingenting kan göra honom härligare, än vad han är i sig själv.
Likaså är det med Människosonen. När därför Gud blir känd sådan,
som han är, då blir han förklarad, uppenbarad såom härlig eller
förhärligad. I Jesu död uppenbaras Guds helighet, hans straffande
rättfärdighet och heliga nitälskan mot synden, såsom aldrig
tillförne, i det hans egen Son måste hänga övergiven av alla och allt,
emedan han stod ansvarig för våra synder. Det var ett Guds
förhärligande. Men hans kärlek till de fallna, förlorade barnen, till
de upproriska rebellerna uppenbarades ock till en sådan grad som
aldrig tillförene, i det att Gud utgiver sin ende Son att dö i deras
ställe. Det var ett Guds förhärligande.

Men de outtömliga och hemlighetsfulla orden innehålla nog
något mer. Jesus säger icke blott, att Gud och Människosonen
framstått såsom härliga, utan att de blivit förhärligade. Han säger
med detta, att Gud och Sonen fått följa sin önskan, och det var
något för Gud själv härligt, ett förhärligande för hans eget
kärleksfulla väsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isakpost/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free