Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 11 Söndagen efter Trefaldighetssöndag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
över undfången nåd). — Nog är det en salig förmån att vara
arbetare i hans vingård. Gräver du i ordets åker, så skall du finna
många kostligai klenoder och skatter. Och det bästa är, att icke
tjuvar kunna röva dem ifrån dig eller rost och mal förtära dem, och
att du slipper att lämna dem, när du som bäst behöver dem,
nämligen i döden och domen. Och dessa skatter förvara dig, så att
döden icke kan taga dig, och försvara dig, så att du icke kommer i
någon dom. Joh. 5’: 24.
Arbetar du i Herrens vingård genom att i din jordiska kallelse
vara plikttrogen och enligt den himmelska kallelsen tror på Jesus
och bekänner hans namn och tjänar din nästa i kärlek, då
undkommer du många skadliga begärelser, vilka kunna sänka människor i
fördärv och förtappelse. — Nog är det saligt.
Men märk, käre vän, att kallelsen gäller för i dag. I morgon
kan du förgäves få begråta, att du lät den höge kallaren och den
nådefulla kallelsen ohörd få vända dig ryggen. Han säger: "Min
son, gå i dag och arbeta i min vingård." "O, att ock du visste
■och det i denna din dag" — morgondagen är icke din — "vad din
frid tillhörer!" Luk. 19: 42. "Se, nu är välbehaglig tid,_se nu är
frälsningens dag." 2 Kor. 6:2; Ebr. 4: 7.
I Luk. 15 betecknar Jesus de skriftlärda och fariséerna med
den äldre sonen och publikanerna med den yngre sonen. Men i
dagens text, vilken uttalades på en senare tid, kallar Jesus publikaner
och skökor för den förste sonen oeh översteprästerna och de äldste för
för den andre sonen. Så varda de sista de första och de första
de sista.".
Den förste sonen svarade till kallelsen både med sina ord och
handlingar: "Jag vill icke. Sedan ångrade han sig och gick". ■—
Denna ånger, denna ändring i sinnelaget hos många publikaner och
skökor gjorde, att de till sin lycka och Jesu glädje blevo arbetare i
hans vingård, "gjorde det Fadren ville".
’ ’Och han gick till den andra och han sade: ’ ’Ja, Herre, och gick
icke. Med sitt fromma leverne och punktliga iakttagande av
gudstjänstens yttre former sade fariséerna ja till Guds kallelse att vara
hans arbetare. Men icke fick lagen väcka dem till sådan
skuldkänsla, att de blevo nådehungrande och verkligt frälsningssökande.
De nalkades Gud med munnen, men deras hjärtan voro fjärran
från Herren. Någon ånger över sitt handlingssätt och sin olyckliga
belägenhet kommo de icke till och alltså icke heller till sinnesändring
och omvändelse. De sade: Ja, Herre, men de gingo dock sin egen
onda oeh olyckliga väg.
Det är hemskt, då en människa sjunker ned i slemma laster och
grova brott eller i fräck otro och gudsförnekelse. Dessa gå ju
förlorade, om de icke ångra och omvända sig. Men tänk så många
hyggliga fromma, välmenande, ja-människor, som gått till samma
förtappelse. De säga: Ja, Herre, men det blir aldrig någon över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
