Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 19 Söndagen efter Trefaldighetssöndag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Men just då passade Jesus på och tog vara på honom och
frågade: "Tror du på Guds Son?" Det låg utan tvivel ett
erkännande i denna fråga: Jag vet, hur frimodigt du har bekänt mig inför
fariséerna; det var roligt höra, att du tror på Guds Son. Men det
var ock en rannsakande samvetsfråga: Du har bekänt mig frimodigt,
men tror du ock på Guds Son? Inför denna fråga av Jesu mun
står han icke lika frimodig som inför fariséerna, utan modfälld
frågar han tillbaka: "Herre, vem är han, att jag må tro på honom?"
Det går så än i dag. Då fienderna ansätta dig, eller om du
träffar en nödställd själ, då kan du få många Guds ord att uttala
med frimodighet. Men sedan kommer uppgörelsen med Herren och
denna fråga: Tror du ock, vad du så frimodigt bekänt ? Då är du
strax bruten och bävande. Gör då som mannen! Fråga: ’ ’Vem är
han, att jag må tro på honom?" Se, tron kommer av kännedomen
om Sonen! Jesus uppenbarade sig för mannen, och därmed utbrast
han tillbedjande: "Herre, jag tror."
"Och Jesus sade: Till en dom har jag kommit i denna värld, att
de, som icke se, skola varda seende" (de, som låta säga sig att de
äro eländiga, jämmerliga, blinda och nakna. Uppenb. 3: 17), "och
de, som se (lik fariséerna mena sig se), "skola varda blinda".—
Må vi icke låta förnuftets mörker och satan förleda oss att vandra
i vårt eget ljus, menande oss vara seende, ty då förbliver vår synd,
vår olyckliga, ställning oförändrad. Ännu är Jesus med sitt ord och
sin Ande i världen, och så länge är han världens ljus. Och så länge
kunna vi få våra andliga ögon öppnade och bliva seende. Men
natten kommer, då det är försent,
"Så falle då på våra kinder
Ej mera någon tröstlös tår.
Vår nöd med Jesus oss förbinder
Vi äro hans, och han är vår.
Han våra sorger skall till slut
Likt våra synder plåna ut."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
