- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
176

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 22 Söndagen efter Trefaldighetssöndag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176

nerligen säger jag eder: Allt vad I binden på jorden, det skall vara
bundet i himmelen, och allt vad I lösen på jorden, det skall vara
löst i himmelen." Men klart är det, att endast Herrens vänner, de
över egen synd dömda och av Anden ledda och regerade äro
skickliga att utöva denna församlingstukt. Det beror icke på hur stor
denna församling är utan endast, att de äro förenade med Jesus.
Själv nedsätter Frälsaren antalet så lågt som till två eller tre, i det
han säger: "Ty varest två eller tre äro församlade i mitt namn, där
är jag mitt ibland dem." — Att man är samlad i hans namn, och att
han är mitt ibland de samlade, där ligga garantierna för ett
kristligt, allvarligt och kärleksfullt handlingssätt.

"Åter säger jag eder, att om två av eder komma överens på
jorden, vilken sak det vara må, som de bedja om, skall den beskäras
dem av min Fader som är himmelen". — Vad skola, vi säga om
detta nådefulla tydliga, klara oeh härliga löfte? Skola vi låta vår otro
överrösta detta ljuva, himmelska glädjebudskap ? Bevare oss Gud
från ett sådant fräckt och hädiskt handlingssätt! Må vi
sammanknäppa våra händer över dessa ord och böja våra hjärtan och knän
inför den allsmäktige förbarmaren och anropa honom om ljus och
stillhet inför det paradis, som han öppnat oss i detta ord, och läsa
det åter och åter samt använda det i vår nöd.

Här gives icke något undantag och ingen osäkerhet. Sanningen
själv bedyrar: "Om två av eder komma överens på jorden, vilken
sak det vara må, som de bedja om, skall den vederfaras dem av min
Fader som är i himmelen."

Huru många Herrens vänner gå icke här i lidandets värld
nödställda, nedbrutna, under nervskakningar och sömnlöshet av ångest,
oro och kval? Varför ingå vi icke med hopp oeh frimodighet i
detta av Jesu för oss öppnade paradis ? — Du svarar kanske: Jag har
bett i så många år och ropat under ångest och oro, men jag blir icke
bönhörd, nöden blir i stället värre och värre. Käre nödlidande broder
och syster: Har Frälsaren, som icke kan ljuga, givit dig detta löfte,
så lämna åt honom, den ömme och vise hjälparen, att själv bestämma
tid och sätt för hjälpen. Han säger icke här, att han genast skall
tilldela oss, vad vi bedja om. Men det säger han: Den ombedda
saken skall vederfaras dem.

I Luk. 18: 1 läsa vi: "Och han sade dem ock en liknelse om
huru de alltid borde bedja och. icke förtröttas." Därmed har
han angivit, att han torde finna det ice blott nyttigt utan rentav
nödvändigt att icke alltid genast ingripa med hjälpen utan ibland
dröja till vår prövning.

Och om du frågar: hur är det rimligt oeh möjligt, att vi skola
få allt, vad vi bedja om? så svaras: Vi kunna icke bedja i Jesu
namn, utan att han driver oss därtill. Och när han det gör, så är
ock bönhörelsen viss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free