- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
223

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - Juldagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

223

Juldagen.

Matt. 1: 18—25.

" Jesu Kristi födelse gick så till: Sedan Maria, hans moder, hade
J blivit trolovad med Josef, befanns hon, förrän de kommo
tillsamman, vara havande av den Helige Ande. Men Josef, hennes man,
som var rättsinnig och icke ville blottställa henne, tänkte hemligen
skilja henne från sig. Men när han hade detta i sinnet, se, då
uppenbarades för honom i en dröm en Herrens ängel, som sade: "Josef,
Davids son, räds icke att taga, Maria, din hustru, till dig; ty det
som är avlat i henne är av den Helige Ande".

Det är den allra nådefullaste händelse, som vi i dag fira. Den
evige och allsmäktige (Juden behagar sänka sig ned till den fallna
människan och förena sig med henne för att upphöja henne ur
hennes fall och till sin himmel, härlighet och glädje.

Yad salighet nu att en människa vara,
då Gud i vårt kött sig så täckts uppenbara!
Nu stige en jublande lovsång från jorden,
att enfödde Sonen vår broder är vorden."

Berättelsen härom är djupt allvarlig, men så okonstlad, fåordig
och enkel, att den i sig själv bär vittnesbörd om, att det är Gud
själv, som varit diktaren och ingen människa, ingen romantiker
och ingen vanlig historieskrivare.

Även i denna text erinras vi om att Jesu rike icke är av denna
världen. Joh. 18: 36. Vi törsta efter glädje; och det ligger djupt,
kanske till och med outplånligt i vår natur, att om Herren är oss
nådig, skall han ock visa det genom att skona oss ifrån alltför svåra
trångmål och lidanden i tiden. Men det är motsatsen. Hans mest
benådade vänner hava fått genomgå de djupaste lindandena.

Det var ingen ringa nåd, som vederfors Maria, då hon blev
utvald till moder för hela världens Frälsare. Dock samtidigt med
denna särskilda nåd, som icke vederfarits någon mer eller någon
annan människa,, fick hon dock i blygsel slå ned sina blickar och gå
med ett sådant anseende inför sin trolovade, den rättsinnige Josef,
att han tänkte att övergiva henne. — Ja, så handlar Herren med
sina barn, vänner och förtrogna. Och sådana äro hans mest
förtrogna, att de icke kunna undvara nöden. Nöden och nåden måste
följas åt. De behöva ständigt och alltid bådadera. — "Lovad vare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free