- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
240

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - Trettondedagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

de bliva till gagn, befallde han, att de skulle förtälja det. Se Mark.
5: 18—20. Och v,i hava den uppgiften att vittna om Jesus.
Visserligen böra även vi avväga de lämpliga tillfällena. Men vi stå i den
faran att bli så försiktiga, att vi tiga. De allvarliga orden från
Jesu läppar gälla dock oss: "Var och en som bekänner mig inför
människorna, honom skall jag ock bekänna inför min Fader, som är
i himmelen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom
skall jag ock förneka inför min Fader, som är i himmelen."

Fadren har icke blott uttalat sitt välbehag till sin enfödde Son
vår dyre Frälsare, under det han vandrade här på jorden (Matt,
3: 17, 17: 5) utan även många hundra år, innan han föddes hit till
världen.

Människan är barnet, som Gud alltid och allestädes älskat. Men
han kan icke se med välbehag till den fallna, orena och mot Gud
upproriska människan. Sedan Adams syndafall har han därför
icke kunnat se med välbehag på någon enda av de millioner
människor, som levat på jorden, emedan de alla varit syndare och orena.
Vi må då icke förvånas över, att det är med synnerlig hänförelse,
han skådar på den sanna människan, som skulle tjäna upp de fallna
till en sådan härlighet, att Fadrens välbehag skulle kunna vila även
över dem i och genom denne tjänare, som ock på samma gång var
Gud.

Han ropar därför även genom profeten Esaias i början av hans
42 kapitel: ’ ’Se, min tjänare, vilken jag har utvalt, min älskade, i
vilken min själ har ett gott behag". Om denne tjänare skriver
Paulus: "Han var jämlik Gud, men han utblottade sig själv och
antog en tjänares skepelse och vart lik människor och i åthävor funnen
såsom en människa; han ödmjukade sig själv och vart lydig- intill
döden, ja, intill korsets död. Därför har Gud upphöjt honom över
allting." Fil. 2:6—9.

Han har varit lydig till alla människors rättfärdiggörelse. Rom.
5: 18. Det var i vår mandom ban vandrade lydnadens väg; och för
sig själv behöver han icke tjäna. Nej, det var för oss. Och både
personen och hans lydnad och frukterna därav höra oss till. Det
var de fallna, barnen, som fördes till härlighet, då han fullkomnades
genom lidande. — O, må vi se denne tjänare, se honom i hans
renhet och härlighet och i hans görande och lidande lydnad och se, att
han är vår tillhörighet! Aldrig skola vi kunna rengöra oss från
synden, så att vi kunna bestå inför Gud med vår lydnad. Men i
Sonens lydnad var själva rövaren passande för Gud och hans
himmel. Må vi se honom i ordet och i tron tillförse oss hans lydnad,
så varda vi rättfärdiggjorda av tron på Sonens, denne ofbelbare
tjänares, lydnad.

"Han skall förkunna hedningarna dom". För att han skall nå
syndares hjärta och samvete med nådesdomen, måste lian med la-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isakpost/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free