- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
262

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - Fastlagssöndagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

262

Fastlagssöndagen.

Mark. 10: 32—45.

Vi ingå i dag i den heliga passionstiden. Måtte Gud få giva både
yngre och äldre läsare en rätt kännedom om vår Frälsares
lidande och död!

"Och de voro på vägen gående upp till Jerusalem; och Jesus
gick före dem, och de förvånades och följde efter bävande"; v. 32.
De voro förvånade över, att han vågade gå till Jerusalem, där han
hade sina mäktigaste och mest hätska fiender, vilka flera gånger
hade sökt att gripa och döda honom, såsom t. ex. vid
tempelinvigningens högtid. Joh. 10: 22—40. Därför varnade lärjungarna
Jesus, när han gick för att uppväcka Lasarus, och sade: ’ ’Rabbi,
nyss sökte judarna att stena dig, och åter går du dit". Joh. 11: 8.
Denna gång varnade icke lärjungarna Jesus, men de gingo ett stycke
efter honom, liksom om de icke vågat att följa med, och de
bävade för utgången. Han lät dem då åter igen veta, att han måste
lida, icke såsom en följd av fiendernas hätskhet, utan emedan det
var hans ärende hit till jorden, vilket ock i de heliga skrifterna var
tydligt och på många ställen förutsagt.

"Och han tog åter till sig de tolv och begynte säga dem, vad
som skulle övergå honom: Se, vi gå upp till Jerusalem, och
Männi-sonen skall antvardas åt överteprästerna och de skriftlärda, och de
skola döma honom till döden, antvarda honom åt hedningarna, och
de skola begabba honom och gissla honom och bespotta honom och
döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå igen "; v. 32—34.

Tänk a.tt människorna äro så onda, att de icke kunna fördraga
en helig och barmhärtig, kärleksbevisande välgörare ibland sig! För
sådan gruvlig ondska kräves ett stort försoningsoffer. Och detta
offer erlade Jesus genom sin lydnad in i döden.

Fadren själv antvardade Jesus åt översteprästerna. Apg. 2: 23.
Oeh de dömde honom till döden. De hade dock icke rättighet att
verkställa dödsdomen. Joh. 18: 31. Därför antvardade de honom
åt hedningarna. Han blev dömd till döden av både judar och
hedningar, betecknande hela världen. Men han blev icke allenast
dödad utan även begabbad, gisslad och bespottad. — Sådana äro
människorna ; sådana äro du och jag.

Ingen hade dock kunnat kröka ett hår på den allsmäktige
Frälsaren, om han icke själv frivilligt överlämnat sig. Vad han skulle
lida, var noga bestämt i evighetsrådet och därefter uttalat, i
skriften ; oeh allt detta led han frivilligt och varken mer eller mindre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free