- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
275

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 5 Söndagen i Fastan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

275

Då Jesus talar om andlig frigörelse, tänka de endast på lekamligt
slaveri.

’’Jesus svarade dem: Sannerligen, sannerligen säger jag eder;
Var och en, som gör synden, är syndens träl". — Tänk så
fruktansvärt! I lekamligt avseende vill ingen vara, träl, alla vilja då hava
den största frihet. Men träldomen under djävulen genom otro och
synd sover man över och trivs uti, så att man icke ens vet, att man
är en träl, som en gång skall bliva bortvisad från det rätta
fadershemmet. Ty "trälen förbliver icke i huset evinnerligen; Sonen
förbliver evinnerligen. Därför, om Sonen gör eder fria, så bliven I
verkligen fria."

Kristus föddes under lagen för att med sin lydnad jn i döden
friköpa, oss. Gal. 4:4, 5. Detta gjorde han ock. Gal. 3: 13. Gud
är nöjd med den lösepenning, som Jesus erlagt för de dödsdömda, ocli
djävulen har förlorat sitt rättsvälde över dem. I det avseendet är
han tillintetgjord och trälarna fria. Men genom lögnen håller han
människorna i otro och syndatjänst och härskar därigenom över
dem. Denna träldom upphör genom att tro ordet och lära känna
Gud. "Då I icke känden Gud, voren I trälar", säger Paulus. Gal.
4:8. — Må vi lyssna till evangelii salighetsbringande friårsbasun,
förbliva vid Jesu dyrbara ord, att vi må förstå sanningen och vara
verkligen fria!

Guds vän Abraham var judarnas stamfader, och därför menade
de, att de stodo i ett gott barnaförhållande till Gud. Men de voro
fjärran från Abarahams tro och sinnesförfattning. Till sinnet voro
de av själva den onde. Tänk så gruvligt! Och i samma olyckliga
belägenhet befinna sig var och en, som icke i en sann, pånyttfödande
tro förtröstar på Jesus. — Hur har du det i denna viktiga sak? Du
anser kanske, att allt är gott och väl med din ställning, oaktat du
icke näres, tuktas och regeras av Jesu ord. Detta ditt självtagna
hopp hjälper dig lika litet, som det hjälpte de självsäkra judarna, till
vilka Jesus sade: "Jag vet, att I ären Abrahams säd, men I söken
att, dräpa mig, en man, som. till eder har talat sanning, vilken jag har
hört, av Gud; sådant gjorde icke Abraham. I gören eder Faders
gärningar. Då sade de till honom: Vi äro icke födda genom
äktenskapsbrott" (detta var ett enligt deras mening fyndigt infall, genom
vilket de hoppades komma ifrån hans bindande bevis för, att de
till sinnesförfattningen voro av djävulen), "vi hava en enda Fader,
nämligen Gud. Då sade Jesus till dem: Vore Gud eder Fader, så
älskaden I ju mig, ty från Gud har jag utgått och kommit, och jag
liar icke kommit av mig själv, utan han har sänt mig".

Judarna kunde icke bevisa, att deras vittnesbörd om sig själva
voro sanna. Men Jesus bevisade med deras gärningar, att hans
vittnesbörd om dem var sant, och med sina gärningar, att hans
vittnesbörd om sig var sant,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free