Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - Bönsöndagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bönsöndagen.
Luk. 11: 1—13.
Denna söndag har fått benämningen "bönsöndagen". Icke så att
förstå, som om vi endast på denna dag skulle få bedja till Gud
utan så, att vi på denna dag skulle särskilt lyssna till Herrens
undervisning om bönen.
Jesus brukade bedja; hän bad ofta, ibland hela nätterna. Matt,
14: 23. Det var hans ljuvligaste stunder att få umgås med sin
Fader i förtrolig bön. Det borde ock vara våra ljuvligaste stunder.
"Och det begav sig, att då han var på ett ställe och bad, sade en
av hans lärjungar, när han hade slutat, till honom: Herre, lär oss
att bedja, såsom ock Johannes lärde sina lärjungar."
Den verkliga bönen till Gud består icke i att upprepa något
böneformulär, icke ens "Fader vår", eller att själv författa s. k.
böner. Men då man av hjärtats verkliga behov drives och av ordets
försäkran om Herrens hjälp lockas fram till Herren och bidar efter
hans hjälp, då är bönen i verksamhet. Om man då kan uttala några
ord eller icke, så är det dock bön i Herrens öron. Herren hörde
Moses ropa till sig, då han var fullt sysselsatt att ingiva israeliterna
hopp. 2 Mos. 14: 15. Bönen i "anda och sanning" är icke bunden
varken till ord, tid eller rum. Joh. 4: 23, 24. Den bönen består
däri, att man står med sin nöd vänd till Herren och bidar efter hans
hjälp. Yi kunna lära oss att läsa böner, men lära oss att bedja,
det kan endast Gud genom att sända oss syndanöd såväl som
mycken annan nöd. Må vi dock för vår själs eviga frälsnings skull
bedja såsom lärjungen: "Herre, lär oss att bedja!" Tänk så
förfärligt att vara i nöd och icke hava någon att anropa om hjälp,
Så hava många av våra: hädangångna medmänniskor det. De hava
försummat bönetiden, nådatiden, nu få de aldrig mer tillgång till
Gud i deras rysliga nöd. Så går det även för oss, om vi icke bliva
bedjare, medan bönetiden varar.
"Då sade han till dem: När I bed]en, sägen så: Fader vår, som
är i himmelen". — Tänk att få framträda inför den store Guden
och kalla honom vår Fader. Yi äro hans skapade barn, ja, vi äro
hans livs barn, ty vi hava vår upprinnelse ur hans eget väsende. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
