- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
322

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 1 Söndagen efter Trefaldighetssöndag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

322

1 Söndagen efter Trefaldighetssöndag.

Matt. 16: 24—27.

Jesus hade förklarat för sina lärjungar att han måste gå till
Jerusalem och lida mycket av de äldsta och översteprästerna och av
de skriftlärda och dödas och på tredje dagen uppstå. För
Petrus framstod livet utan allt behag, om han icke fick hava Jesus vid
sin sida. Hänförd av åtrå efter sinnlig njutning varnade han Jesus
från att offra sig. Jesus gav då Petrus en allvarlig tillrättavisning
och sade honom: "Du besinnar icke det Gud tillhörer utan det
män-inskor tillhörer". Och så undervisade ban sina lärjungar, att icke
blott han, deras huvud, måste gå självförsakelsens väg utan även
de, samt att det icke blott var glädjen av Jesu synliga sällskap, de
måste försaka, utan de måste rent av förneka sig själva.

Då sade Jesus till sina lärjungar: "Om någon vill efterfölja
mig, han förneke sig själv och tage sitt kors på sig och följe mig."

En Jesu lärjunge måste försaka mycket, som köttet har
begärelse till. Den kännbaraste försakelsen är dock att försaka eller
förneka sig själv.

Man kan förneka sig det köttsliga nöjet att belöna ont med ont
och vara förtjust över sig själv för denna försakelse. Men cletta blir
då näring för självviskheten och är ingen självförsakelse. Lever
man för egen ära och berömmelse, så kan man visa sig ödmjuk,
uppoffrande och försakande, blott man får uppskatta och njuta av
dessa sina förmenta dygder. Sådant är självförhävelse men ingen
självförnekelse.

Men Jesu lärjunge kan man icke vara utan självförnekelse. I
bättringens trånga port får jaget, självet, dödsstöten, och vid
nådastolen dör man sig själv och lever upp i Kristus. Men bättringen och
trons övning äger rum icke bara vid övergången från död till liv,
utan den är fortgående. Därför säger Jesus: "Om någon vill
efterfölja mig, han tage sitt kors på sig och följe mig."–Detta kors är

allt det lidande, som följer med tron på Jesus, och som man kommit
ifrån, om man avfaller från tron. Men även sådant lidande, som
ingen kan undgå, blir för Jesu lärjungar ett hälsobringande kors.
— "Ty vilken som vill bevara sitt liv, han skall mista det, men
vilken som mister sitt liv för min skull han skall finna det.’’

Huru det tillgår att mista sitt liv genom verklig självförnekelse
samt finna det i Kristus, se vi av Pauli bekännelse i Rom. 7: 9—25;
Fil. 3: 7—14. Som redan är erinrat, fortgår detta, så länge man
lever ett sant och sunt trosliv. Man söker hos sig själv efter tröst,
berömmelse och liv för att kunna leva sig själv. Men man mister

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free