Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 2 Söndagen efter Trefaldighetssöndag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•327
han kan nedluta sitt huvud". Förmodligen vände denne man Jesus
ryggen lika hastigt som han ivrigt hade erbjudit honom sitt
sällskap. När nödställda oeh efter nåd och frälsning hungrande själar
komma till Jesus, då är han icke fattig och saknar icke viloläger.
Se Joh. 1: 38, 39.
"Och till en annan sade han: Följ mig! Men ban sade: Herre,
tillåt mig först gå bort och begrava min fader". Att begrava de
sina är icke allenast tillåtet, utan det är en kristlig plikt. Men allt,
som blir ett hinder att följa Jesus, måste då försakas, ty endast ett,
nämligen att sitta vid Jesu föter och lära, är nödvändigt.
Jesus såg, att den begravningen skulle så utplåna de goda
intryck, han nu hade àv Jesus,.att han skulle aldrig komma åter t.ill
honom. Därför uttalade han detta kraftiga och uppryckande
räddningsord : ’ ’Låt de döda begrava sina döda, men gå du och förkunna
Gus rike".
’ ’Även en annan sade: Jag vill följa dig, Herre, men tillåt mig
först taga farväl av dem, som höra till mitt hus. Och Jesus sade
till honom: Ingen, som sätter sin hand till plogen och ser tillbaka,
är bekväm till Guds rike".
I föregående exempel gällde det en plikt mot de döda. Men
här gäller det en plikt mot de levande. Men intet får komma
hindrande emellan, om livets krona skall vinnas. Och Jesus ställer den
vinsten över och framför allt annat och visar, att den är värd, att
man för dess skull försakar allt, som kan ställa sig hindrande i
vägen för den vinsten. Må vi bliva Jesu mottagare och efterföljare,
att vi ock må vinna livets ovanskliga krona!
"Farväl, du förföriska, dårande värld!
Mot hemmet därovan jag ställer min färd.
Jag honom vill följa, som burit min nöd,
om även det kostar mig självlivets död.
Hans tröst är den äkta, hans stämma så blid
kan giva mitt blödande samvete frid.
Han stillar min oro, han läker mitt sår.
Med honom jag salig mot himmelen går".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
