- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
341

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 7 Söndagen efter Trefaldighetssöndag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•341

sen regerande, så att de sökte efter de förnämsta platserna. Detta
var motbjudande för den store, ödmjuke Frälsaren. Och han
före-höll dem det opassande i deras äregirighet och sade dem tydligt,
att både för tiden och evigheten går det. efter denna lag: ’ ’Var och en,
som upphöjer sig, han skall varda förnedrad, och den, som
förnedrar sig, han skall varda upphöjd."

Och han sade ock till den, som hade bjudit honom: "När du gör
en middags- eller aftonmåltid, så bjud icke dina vänner eller dina
bröder eller dina fränder eller rika. grannar, att icke ock de
tilläven-tyrs bjuda dig igen, oeh dig sker vedergällning; utan när du gör
gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda.

"Härmed har vår Frälsare icke förbjudit att till en måltid
inbjuda vänner och bröder, vilket även fromma fäder liava gjort —
se 1 Mos. 21: 8 — utan han vill med denna föreskrift visa, att det
inför Clud ingalunda gäller såsom något bevis på sann, kristlig
kärlek, då man bevisar kärlek emot vänner och bröder och emot dem,
som kunna vedergälla, när detta sker av jordiska avsikter."
(Fjellstedt.)

En självbelåten människa anser det ligga förtjänst i allt, vad
hon gör. Den förnäme fariseen, som gjorde denna bjudning, ansåg
nog, att det var en synnerligt god gärning, han gjorde, och som
Gud var skyldig att betala honom för. Det är detta bedrägeri, som
Jesus avslöjar. Skall det ligga något förtjänstfullt i en bjudning,
då måste det vara en barmhärtighetens handling. Och då måste de
bjudna icke vara några sympatiska personer, som man kan hava
nöje utav, de måste ock vara så fattiga, att de icke på något sätt
kunna vedergälla.

Detta kanske Jesus fick fariséerna att inse. Det var således ett
försök att få dem till besinning, att de icke hade någon
hoppgivan-de vedergällning att vänta i de rättfärdigas uppståndelse. Vi
borde se ännu längre i denna sak. Om vi än göra, vad Jesus säger i
denna text, ja, om vi till oeh med kunde göra allt, det vi äro pliktiga,
att göra, så äro vi ändå onyttiga tjänare, som icke kunna räkna pä
at.t av Gud få ens ett tack, ty vi hava ju då gjort endast vår plikt.
Och för det kunna vi ju icke hava förtjänt ens ett tack. Se Luk. 17:
7—10.

Men de, som tro på Jesus, gå utiklädda all hans förtjänst och
öva barmhärtighet såsom en följd av undfången barmhärtighet och
utan beräkning på lön. Och alla dessa skola få en salig
vedergällning — av oförskylld nåd — i de rättfärdigas uppståndelse, då
Jesus skall framdraga deras gärningar såsom bevis på, att de älskat
och tjänait honom. Matt. 25: 31—46. Jesus själv prisar den salig,
som får en sådan vedergällning i de rättfärdigas uppståndelse.

Orden: "Och salig skall du varda, emedan de icke hava något
att vedergälla dig med", få vi ock taga i en lägre betydelse,
nämligen i samma betydelse som dessa Jesu ord: "Saligare är att giva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free