Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 18 Söndagen efter Trefaldighetssöndag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•375
18 Söndagen efter Trefaldighetssöndag.
Mark. 10: 17—27.
Föreliggande textord handla om Jesu samtal med den rike
ynglingen. "Då Jesus kom ut på vägen, lopp en fram och föll på
knä för honom och frågade honom: Gode Mästare, vad skall jag göra,
att jag må ärva evigt liv?"
Denne man hörde icke till den likgiltiga hopen, som icke alls
frågar efter Guds rike; ej heller hörde han till dem, som äro
fullkomligt nöjda med sig själva och sin gudaktighet. Den fråga, han
framställde t,ill Jesus, är livets viktigaste fråga, ty — "vad hjälper
det en människa, om hon vinner hela världen, men tager skada till
sin själ?"
Det ser ut, som om frågan om att vinna evigt liv var honom
mycket angelägen. Han lopp fram till Jesus och synes icke
bekymra sig om, vad andra tänkte om detta hans tilltag. Han vände sig
även till rätt håll, då han anförtrodde denna angelägenhet åt Jesus,
ty han rannsakar hjärtan och prövar njurar. Av hans mun få vi
veta sanningen. Han tar aldrig fel om sanna förhållandet.
På mannens fråga: "Gode Mästare, vad skall jag göra, att jag
må ärva evigt liv?" svarar Jesus icke med en undervisning om det
orätta ,i att tala om "göra" för att få ärva, utan han riktar genast
en hjärtefråga till ynglingen: "Varför kallar du mig god? Ingen är
god utan Gud allena" — det är: Håller du mig för att vara Guds
Son, den utlovade Messias, efter du kallar mig god? Utan att
invänta hans svar tillägger Herren: "Budorden vet du". V. 19.
Sedan han upprepat dessa den senax*e tavlans bud, svarade ynglingen:
"Mästare, allt detta har jag hållit från min ungdom."
I likhet med alla, som endast se på ytan, trodde mannen, att
då han i yttre måtto levat fromt och ärbart, hade han därigenom
fullgjort allt. Men han hade ändå en förnimmelse av, att allt icke
stod rätt. till. Hans samvete var icke lugnt. Se nu här, huru
Jesus gick till väga för att väcka honom till sans och lära honom in-,
se, att hans laglydnad icke var fullkomlig, så att han därmed kunde
bestå inför Gud!
"Och Jesus såg på honom och fattade kärlek till honom"; v. 21.
Säkert är, att denna Jesu blick gick honom till hjärtat, så att han
förstod, att det fanns ömhet för honom i Frälsarens hjärta. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
