- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
408

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - Marie bebådelsedag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•408

"Gud, min Frälsare" — med det är man hulpen, vem man än
må vara i sig själv. Och med något annat eller mindre är man icke
hulpen, vem man än må anse sig vara. Må vi då drista på Herrens
tillsägelser, då han har kommit hit till jorden för att frälsa det
förtappade och har lust att bevisa barmhärtighet. Må vi i hjärtats
enfald säga: Gud, du är min Frälsare; du är min med allt, vad du
gjort, och med allt, vad du är; du är min Herre och min Gud.
Därmed har du hans omdöme om dig klart: han håller dig då för en på
honom troende, och allt är då gott och väl emellan dig och din
Frälsare.

Maria fortsätter i sin lovsång och säger: "Och hans
barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem, som frukta honom.
Han har övat makt med sin arm; han har förskingrat dem, som voro
högmodiga i sitt bjärtas sinne, han har störtat de mäktiga från
troner och upphöjt de ringa, de hungriga har han mättat med goda
ting, och de rika har han låtit gå tomma bort. Han har antagit sig
sin tjänare Israel för att ihågkomma sin barmhärtighet — såsom
han har talat till våra fäder — mot Abraham och hans säd till evig
tid."

Ja, detta är en sann, god och skön lovsång. Det är så mycket
tungt och marterande här .i världen, att vi nog behöva såsom en
härlig motvikt emottaga det ljusa, sköna och ljuva. Med detta
mättar han de hungriga, då han låter de rika gå tomma bort.

"Blir du självbelåten,
är du re’n från stråten,
som till livet bär.
Endast de elända
söka och använda,
vad oss givet är.

Högst eländig är jag,
men i Kristus bär jag
dock en härlig skrud.
Vita silket gör mig,
medan det tillhör mig,
ren och täck för Gud".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free